31 maj 2016

Kanotsäsongen officiellt invigd


Det finns ju vissa ingredienser som gör den snöfria perioden lättare att stå ut med. Kajaken är definitivt en!! Premiärtur igår, en till idag och det kommer garanterat att bli många fler innan det är dags att sätta på takboxen på bilen igen.

29 maj 2016

Lyxmamma idag

Plötsligt händer det!!

Mors dag - och jag fick kaffe på säng!! (Som är det enda jag önskat mig i de 19 år jag själv varit ett objekt för morsdagsfirning) Te har hänt någon gång tidigare, då yngste sonen var mer morgonpigg (han tyckte det var för krångligt att koka kaffe). Nu är ju båda sönerna i tonårssovahurlängesomhelst-perioden, så döm om min förvåning och häpnad när då sambon träder in, släntrar ner, kokar kaffe och brer ett gäng ostmackor och kommer upp med!

Finaste presenten - ever!! Satt där i sängen, fikade, läste bok och klev så småningom upp, nöjd och glad och redo att ta itu med det som "måste" göras idag. Kaffekokaren själv somnade om, och vem vet när han vaknar igen? Men det gör inget efter det "hjältedådet" - kommer leva länge på detta jag!

Annars är det kor som ska ut (hoppas vi får till det idag!) gravar som ska planteras och lite annat småfix idag. Dammsugaren har redan fått bekänna färg, badrummet fått sig en omgång och lite efterarbete på bussresan avklarat. Hoppas få en liten stund för kajakpremiär till kvällen. Får väl se om det hinns med.

Trevlig morsdag på er alla mammor!
Barn och pappor med för den delen!

Dagens konsertresa

Det gick bra! Över förväntan faktiskt. Maten på det nya stället var mer än väl godkänd. Guidningen i Ytterlännes Gamla Kyrka var både annorlunda och professionell - på ett jättebra sätt. Konserten var suverän. Servicen och maten på Hallstaberget top of the line och resenärerna de allra bästa. Vilken dag!!

Under konserten hann jag både gråta och skratta - denna konstellation av musiker och musik kryper in överallt i en. Kan bara instämma i Sundsvalls Tidnings recension. Efter konserten fick vi en extra vals spelad bara för oss av konsertmästaren, som är son till två av våra resenärer, medan vi serverade cider och rysk champagne med anledning av att en annan resenär fyllde 70 år just idag.

Men roligast av allt var nog middagen. Vi satt bredvid ett brudfölje, som när jag tittade lite närmare på brudgummens far, konstaterade att han var väldigt lik en gammal bekant. Checkade med syster, och ja -  det var svågerns bäste polare - som jag inte sett sedan syrrans bröllop. Det är fler än jag som har blivit äldre på de 20 åren, om vi säger så, hi hi ...

När vi nästan var klara kom ett svensexegäng och satte sig vid bordet bredvid. Ett väldigt lugnt sådant. De två "ålderdamerna" vi hade med oss charmade gänget totalt och det blev fotografering och hur gulligt som helst - och den ena damen blev så "till sig" att hon glömde sin handväska. Men det ordnade sig också. Dessvärre hade jag fullt i minnet på min mobil, men hann byta visitkort med en av grabbarna för att få mig tillsänt en bild senare. Jo, jo!! Vem trodde att man skulle behöva gå in och "rädda" ett svensexegäng från två åttioåriga damer??? Jag säger bara - tanter är inte längre vad de var när jag var barn. De är ta mig sjutton de coolaste som finns nuförtiden. Stolt att vara en? - Jajemen!!

Passerade ett knökfullt Näset på vägen hem - såg roligt ut, men det får bli en annan gång. Behövde verkligen komma hem och smälta dagens alla intryck. Somnar lycklig!!

28 maj 2016

Bäva månde....

Bussresa i morgon och här sitter jag in i det sista med påstigningslista och knåp och pyssel och lite guideinspiration. Paddan får hänga med som hjälp till lite faktafyllda inlägg längs vägen. Kanske nå'n diktbok med dikter på Ångermanländska? Jo, det blev ju rätt uppskattat ifjol. Så vi kör en repris på det. Sedan är det bara att hoppas på att maten är god och konserten bra, så spelar det inte så stor roll vad jag babblar om längs vägen....

Men alla dessa påhitt kommer som lite olägligt, när allt just nu ska vändas ut och in på jobbet, renskrivas och sorteras och bli avgörande för en snar framtid. Samtidigt som säsongen drar igång och det börjar bli lite tryck (guuud så jag skulle sakna det!!) Förändring är bra och positivt, men ibland hänger inte hjärtat med i det hjärnan förstår.

Och mitt i alltihopa - vad vill jag?? Jag vet int', men jag känner av när det blir för mycket av det mesta och för lite av sova. Där är vi nu. Igen, ska jag väl säga...

Som en god motvikt lyckades vi i stället på fem minuter mobilisera tjejgänget till träff i Falun i oktober - inklusive Eva Dahlgren konsert. Så snabba till beslut och handling har vi nog aldrig varit förut! Gott så!

26 maj 2016

En sippa till....


..fortsätter lite på samma tema. Kom på jobbet, blev såklart bildsnack med bästa kollegan. (Jo, vi är nog lika nördiga båda två då det gäller just bilder, redigering och bildspråk.) Och då ser hon det jag inte sett - ett helt landskap uppochner i en vattendroppe på blåsippans blad.

Naturen ÄR fantastisk!!

25 maj 2016

Sippdag



Möten i Norge och Hotagen på eftermiddagen/kvällen ger tid till annat på förmiddagen. En normal människa skulle förstås ha ägnat tiden till att leta reda på golv och annat under all bråte i sitt eget hus, men inte jag....

OK då - tvätt, fjös och lite bussjobb har jag visserligen lyckats åstadkomma. En trevlig kaffestund med "gubben" och lite kul facebookeri med en god vän gjorde inte ont heller. Men sedan blev det hundpromenad i skogen. Passade på att ta med "finkameran" och makrot. Blir ju som aldrig riktigt tid för det - var superlänge sedan jag ens plockade med makrot, så det blev ju lite extra kul, faktiskt. Glömde som vanligt bort tid och rum när jag kravlar omkring på alla fyra bland gräs och blommor, särskilt som jag hittade en "ny" blåsippslokal.

Fascinerande med allt smått som blir stort när man tittar på bilderna i efterhand - hade t ex inte sett bladlössen på björkknoppen med blotta ögat.

Sedan kände jag mig klar och redo att åka på möten halva natten om det behövdes! Vilket det nästan gjorde... Lagt ner en ekonomisk förening, men hyser ändå hopp om fortsatt samarbete, resonerat framtid och fixat så det blir inte långtråkigt på jobbet i morgon heller, s a s....

Och framförallt - fick njuta av vitsippsvägen till Norge. Lika fascinerande varje vår. Måste nog hitta på någon anledning att åka till Lierne nästa maj också. (Vitsippsbilder tagna med mobilen, nog syns det skillnad??)

23 maj 2016

Nå'n borde ha fått lära sig en del hyfs

Skyll inte på alkoholen - det måste ju för 17 vara nå't allvarligt sorts fel på vissa medelålders män!!

Hörde ett inslag på Radio Jämtland på väg in på jobbet i morse som gjorde mig så topp tunnor rasande att knogarna vitnade i greppet om ratten.

En tjej, runt 20 arbetar som passledare på en hamburgerrestaurang i sta'n. Hon berättar att det är vardagsmat att folk beter sig illa mot henne och hennes arbetskamrater - framförallt på helgdagsnätterna. Ofta är folk fulla, gapar och skriker och kräver än det ena än det andra om man inte får sina hamburgare fort nog. Nu i helgen var det cruising och den stora skillnaden, som hon upplevde det, var att det var fler "vuxna" som var onyktra och bar sig illa åt. Och så berättar hon om episoden som får det att ryka ur öronen på mig:

En man mycket större och äldre (jodå - medelålders!!) än henne vräker ur sig att "hon borde följa med honom för natten, det skulle hon tjäna bra mycket bättre på än att kränga hamburgare".

Allt det uttalandet innehåller!  - En kvinnosyn inte ens värd namnet, att inte värdesätta vad andra gör för en, att ge sig på någon som är mycket mindre och yngre än sig själv och att ge sig själv rätten att trycka ner och bete sig hur illa som helst mot sina medmänniskor - endast beroende på en sak - kön!!

Sedan kan jag inte låta bli att fundera på hur övriga besökare där och då reagerade? Hörde de vad svinet sa? Kanske var tur att jag inte var där och hörde, för jag är rätt säker på att jag inte hade kunnat stå bredvid tyst och stilla. Har jag aldrig slängt ut någon förut i mitt liv, så hade det definitivt varit ett bra första tillfälle.

20 maj 2016

När människor möts

Hon heter Maria.
Hon har suttit där i över ett år nu, av och till.

Från början lämnade jag, halvt skamsen en slant lite nu och då. Skamsen för att jag har dessa slantar över och att någon måste be om dem för sitt uppehälle. Tycker samtidigt att det är svårt - vad gör hemländerna för att ta hand om dessa sina egna landsmän som inte klarar sig?

Å andra sidan - flera asylsökande kommer hit av liknande skäl som Maria och hennes man och deras två barn. Som asylsökande får man tak över huvudet och de grundläggande behoven tillfredsställda. Barnen får gå i skola. Inget av detta gäller en EU-migrant, så vitt jag förstått.

Men Maria och hennes man har haft "tur". Någon som sett, förstått och förbarmat sig och hjälpt dem hitta husrum och"arbete" i form av bärplockning etc. Maria förklarar för mig att hon vill jobba, "inte sitta ICA" säger hon och över hennes varma, glittrande ögon och leende ansikte drar en obekväm sky av uppgivenhet, sorg och - skam???

För, jo, Maria har lärt sig svenska och jag, som så många andra, har börjat prata med henne. Hon är inte längre "tiggaren på ICA" - hon är Maria - tjejen med det varma leendet, mamman, en glad vän som alltid skiner som en sol när jag stannar och växlar några ord - oavsett om jag den gången har några lösa slantar att avvara eller ej.

För några helger sedan erbjöd jag mig att hämta henne och barnen för en dag på "Nilssons lekland". Jag har ingen lust att erbjuda svartjobb mot betalning, det går emot min ideologiska övertygelse. Men i stället för en slant i koppen, tänkte jag att en dag med lek och skoj för barnen och serverad middag kan vara värt lika mycket - om inte mer.... Tyvärr fick hon förhinder då, men jag hoppas det ges ett nytt tillfälle.

Hon har en dröm om att köpa en "padda" till dottern som ska få börja skolan till hösten, så att hon skulle kunna träna svenska, språk, läsa och skriva. Sist vi pratade om det fattades det en del pengar. Mer än jag kunde bidra med just då. Jag har glömt fråga hur det gått.....

Häromdagen när vi sågs, sitter hon med några väl slitna läseböcker. Sådana där man hade förr i tiden när man började första klass.

- Inte skratta, inte skratta!! Säger hon när jag sätter mig på huk och frågar vad hon läser.
- Vi ska träna läsa svenska säger hon sedan och ler.
- Men så jättebra, säger jag!
Tillsammans tittar vi på bilderna i boken. Maria börjar läsa med allvarlig röst:
- Orm, sol, ros.
Så kommer hon till en bild med en liten Mickel på och läser med fast stämma:
- Röv!
Jag börjar fnittra lite och rättar: - Nej inte röv - räv!
- Rääääv??? säger Maria och tittar på mig som nickar uppmuntrande men inte kan dölja mitt flin.
- Vad du skratta? undrar hon och lägger pannan i djupa veck.
- Det här är en röv, ler jag stort och klappar henne i baken.

Tillsammans skrattar vi gott åt räven som blev en röv.

När jag går vidare funderar jag länge över hur orättvist och olika ett liv kan te sig, när vi människor i grund och botten är så lika. Ett skratt, en varm kram, mat på bordet och tak över huvudet är vad vi behöver. Självklart för många - men långt ifrån alla. Och vem bestämde att jag får vara den priviligierade och Maria inte......

18 maj 2016

En helt vanlig dag

Vissa dagar kräver sin dos Bo Kaspers.

Bandet som följt mig i glädje och sorg, kärlek och förtvivlan, med- och motgång - till tröst, lycka och igenkänning i så många år. Bandet som skulle kunna vara "soundtracket till mitt liv". Vissa dagar behöver jag en injektion mer än andra.

Idag var en sådan. En dag när allt från utsidan ser ut som en helt vanlig dag med jobb, matlagning, soffhäng och lite ordinarie hemadministration - räkningar som ska betalas, en lagfart som skulle ha sökts för 7 år sedan, lite bussresepyssel och fjöstjänst.

Men på insidan - en ny insikt och medvetenhet om hur mina impulsiva infall, av mig betecknat som ett roligt inslag i vardagen, kan uppfattas helt annorlunda av någon som jag trodde jag visste allt om och förstod till världens ände och tillbaka. Hur min aningslöshet kan ställa förtroenden på sin spets och äventyra den tillit som byggts upp under lång, lång tid.

Tänk att man kan lära sig något nytt varje dag. Fortfarande.

Sådana dagar snurrar favoritlåtarna tacksamt i CD:n på vägen hem; just idag passade "Stunder som den här" och "De kommer skylla allt på mig" extra bra. Insikten om att ingen av oss är fullkomlig sjunker in. Igen. Gör om, gör rätt. Tänk till, tänk om. Säg förlåt och gå vidare.

Och på årets Yra kommer de tillbaka igen. Jag ska visserligen både jobba och gå blomstervandring på dagtid när festivalen pågår på kvällstid - men efteråt har jag semester, så jag får väl sova då. Minns 2013 års festivalspelning som om det var igår......

16 maj 2016

Säsogens sista?


Jo, det blev nog säsongens sista skidtur idag. Har ju inte als hunnit åka så mycket skidor som jag önskat den här vintern. Vare sig längd eller utför. I gengäld har jag verkligen lyckats hålla ut säsongen. Längre än någonsin, tror jag. Så faktiskt, nu känns det ganska OK att ställa undan skidorna.

Idag fick jag sällskap av en kompis från grannbyn, hennes vuxna dotter och deras tre hundar. Herman fick förstås också följa med. Bitvis var det ett virrvarr av hundar, selar, skidor och stavar, men oftast gick det bra. Vi gjorde vårt bästa för att tala om för Herman att han är kastrerad och att de andra hundarna också är hanhundar, men i glädjen över att träffa kompisar vägrade han lyssna på det örat.

Lite sol på näsorna fick vi också - och viktigast av allt - gott fika! Tack för ett bra avslut på skidsäsongen 2015/16! Jag längtar redan till nästa.....