29 februari 2016

Nääää, ja e inte bitter......

Kommer ni ihåg Robert Gustafssons parodi av Tony Richardsson?
Lite så känner jag mig idag....

Skottdag ska ju innebära att tjejer får fria. Någonstans har jag även hört att "tjejer får fria och killar får inte säja nej". Det kanske var den varianten jag skulle ha lyssnat på. Inte gått efter min inre jämlikhetsövertygelse.

Idag framförde en bekant ett oerhört rörande frieri till sin blivande man via radion - klart hon fick ja!!

Jag friade inte på skottdagen. Visserligen sa han först ungefär "Okej".
Men valde senare att backa. Jag fick avbeställa middag, präst och syhjälp. 

Det har gått många år nu. Borde vara det man kallar "historia" eller åtminstone preskriberat. Vi lever fortfarande tillsammans och ja - jag borde väl ha släppt det någonstans på vägen.
Men.
Icke.
Nej.

Jag är fortfarande lite lätt "pissed" över att aldrig fått avge trohetslöften, att aldrig fått lova inför gud, att aldrig fått klä mig i fin vit klänning och alla de där andra romantiska draveldrömmarna jag burit sedan barnsben.

Och tro INTE att jag tänker fria igen!
Det tåget har gått!

Neee, jag är inte bitter.......

20 februari 2016

Tips från coachen

Försök aldrig dekonstruera en lammstek efter något glas vin.

Lovar!!
Det blir inte så bra som det kan.....

Men att göra fjöset halvt på "tura" - det kan jag rekommendera.
Kändes absolut inte alls ansträngande.

Men nu ska vi äta.
Dekonstruerad lammstek, potatisgratäng, sallad  och rödvinssås (på det som blev över).

Lördagskväll deluxe med sönerna!!

Ibland undrar jag ju....

Jag har varit på "kurs". Vi skulle presentera oss själva och bland annat berätta vilka våra drivkrafter är. Jag fick fundera en del. Vad jag "gör" var ju liksom inget problem... Men varför? Jag kom fram till dessa tre anledningar till varför jag är som jag är och gör som jag gör:

- Fart
- Fantasi
- Folk

Grämer mig en aning att det inte finns i princip inte något som helst utrymme för att dokumentara fantasin just nu. Den där boken.... Deadline i juli...... Hmmm....

I natt har någon ringt mig på min mobil (som jag för övrigt aldrig har i närheten av sovrummet på natten). Det var ett nummer som hör hemma i Memphis, Tennessee. Jag vet ju att Elvis verkligen är död. Men. Min fantasi, var det ja..........

Bjuder därför på min absoluta Elvisfavorit!

8 februari 2016

Skriva, skrev, skrivit


Jag har tappat det. Helt.

Jag tror jag vet, varför det blivit så här.
- Bortförklaringar?
Kanske.

Samtidigt så.....
Det ÄR mycket nu. Faktiskt. Mer än på länge, fastän jag trodde det skulle bli mindre när svärföräldrarna också gått bort och båda grabbarna börjat gymnasiet.
Hinner inte. Orkar inte. Saknar den där rätta gnistan, liksom.

Fördelen, när jag inte skriver, är att jag läser.
Senaste favoriten av Elin Olofsson hade jag rent svårt att släppa. (Snygg är den ju också!!) Levde mig in så till den grad att jag började titta efter karaktärerna i boken i bygden.
Fastän jag vet att de inte finns.

Och ändå är livet just nu fullt av roliga, intressanta skeenden och händelser.
Hela tiden!!!

Det är inte det.

Det är bara en pusselbit som fattas.
Som får mig att känna som om något vissnat, dött en smula.
Långt där inuti.