7 juli 2016

Några lediga sommardagar - och kvällar


 

Ingen semester i sikte, men väl några lediga dagar innan jag kör Turistbyrån ända in i kaklet! Vet ju inte om det blir några fler somrar, så jag njuter till fullo varje dag av att träffa turister, tipsa om det bästa vi har och prata lite tyska mellan varven.

De lediga dagarna har ägnats åt att flytta kossor, gå sena promenader med hunden, dricka kvällskaffe hos en granne och inspekterar hennes makalösa husvagnsmakeover och cykla ännu senare turer till buan för att kolla till djuren. Det är magisk! Inte särskilt varmt, snarare tvärtom, men ljust och grönt, vackert och fullt med blommor överallt.

Jo - jag skulle visst städa också. Kom bara halvvägs innan det var något annat som skulle fixas. Bara så där. Och just - har skräddarsytt ett gäng nya bussresor. Om alla blir av blir det inte många lediga dagar hemma i höst. Ser framför mig hur hemmet förfaller ännu mera. Uj uj uj.... Och som kronan på verket har vi pratat om att följa med till Ryssland - hela familjen. Det är nu eller aldrig. Spännande!

Det här med att flytta kor förresten. Till buan är det 8 km. Dit får bara de erfarna madamerna följa med. De som lunkar i så sakta mak att jag hinner lyssna på inte mindre än två sommarpratare på vägen upp. Men de känner igen sig när vi kommer fram, formligen forcerar sista backen upp mot sommarladugården och ställer sig sedan nöjt utanför och bryr sig inte ens när vi lite senare åker därifrån.

De yngre kvigorna däremot, ska bara gå 800 meter, men hinner göra omvägar, avkrokar och ruscher ut på varenda hägn innan vi når den rätta. Svettigt värre - men det gick det med! Förutom för en. Hon ville inte följa med. Försökte locka med extra gott kraftfoder och vet inte allt, men när det sedan kom en hagelskur modell värre, så var det alldeles kört. Hon fick vänta till dag två.

Hela familjen blev så småningom engagerad för att få med denna sista lilla tjurskalle. E gick med en hink med kraftfoder framför nosen på henne hela vägen. Det såg ut som att han var ute på promenad med en gigantisk hund. F höll i grinden där hon skulle gå in, jag gick efter. Men se, nej - det ville hon inte vara med på. Hon vek av nedåt sjön i stället - jag och E efter, tills vi upptäckte att där gick det då rakt inte alls att gå för det var ett stort dike emellan. Kon vänder, jag och E efter igen - han högljutt och ganska rejält irriterat svärande alla svordomar han kunde komma på över den fördömda kon. Så upp på vägen igen, mot hagen - mota hit, mota dit - och plötsligt går hon ner där ingen står och "tjong" får sig en smäll av eltråden på nosen. Neeej!!!

Då bestämmer hon sig naturligtvis för att gå hem igen. Nu svär E om möjligt ännu mera och ännu högljuddare, men på något vis lyckas vi mota, baxa, locka och med gemensamma krafter få in henne i rätt hage. Puh!  Bara kvar att stänga grind och dra igen eltråden. Pjong! Där gick den av. Funderar ett tag och konstaterar att man borde ju kunna haka fast den och dra lite i motsvarande tråd så ska det nog gå. Men elen då? Näh, säger E - nu är det ju ingen el i tråden. Och den godtrogna modern som mest troligt måste ha sovit sig genom fysiklektionerna någon gång på sent 70-tal - tar sonika i "fel" tråd och drar för att töja ut den så att det ska gå att haka fast igen. Jag lovar! I den tråden VAR det ström. Sönerna får sig veckans godaste skratt och glömd är irritationen över den dumma kon, när man har en mor som är om möjligt ännu dummare....

Ungefär här dyker även fadern upp på scenen - han har liksom börjat undra varför det tar oss lika lång tid att gå 800 m med EN ko som det tog mig dagen innan att gå 8 km med SEX kossor. Han har dessutom fått liv i min motorcykel och kommer förstås glidande på den. Det var en god tröst för mitt elvärkande finger att få klättra upp på bönpallen och åka med hem. Kändes nästan som att vara med i fortsättningen av filmen vi gästspelade i för några veckor sedan. Den här gången finns tyvärr (?) inga bildbevis.

Ja . det är så'nt här vi sysslar med på dagar och kvällar, när normalt folk putsar fönster, torkar golv och betalar räkningar. Det känns som att det i alla fall inte är av sysslolöshet jag fått mitt gråa hår.....

2 kommentarer:

  1. Tycker att ditt liv är mer spännande än mitt liv i Stockholm, sådana där saker händer aldrig mig ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tro det hi hi hi - du får väl komma på studiebesök och införliva lite spänning i livet du med ;)

      Radera