Jul, jul - älskade, jobbiga jul.

Jo, jag älskar verkligen julen. Men just därför blir förväntningarna och känslorna så mycket större än jag någonsin orkar med.

Första julaftonen utan några släktingar mer än oss själva att fira med. Lättsamt - javisst! Minimalt med stök, inga tider att passa, inga krav på att allt "måste vara klart". Men ändå.

Jag har dragit ner på kakorna, maten och  julklappsinköpen - helt enkelt för att tiden och pengarna inte finns och med allt som händer i världen känns det ändå inte vettigt. Just när det gäller julklapparna köper jag ändå "bara" sådant som behövs, eller skulle blivit köpt i alla fall - nya kläder, telefonladdare som gått sönder o s v. Sambon har en annan syn på det där. Ungefär som i reklamen. Han köper många OCH dyra klappar...

Och så sitter jag där - igen - vemodig, lite ledsen över att julen inte blir som när jag var liten. En enda stor familjefest, när man umgås och gör något tillsammans. I stället blir fokus på klappöppning och en TV som står på. Ännu efter mer än 20 år kan jag inte förstå att våra två skilda julvärldar inte går att synka. Åtminstone liiite bättre?

Och vi har det ju ändå så otroligt bra - det är inte det! Nej, bara den där känslan. Att det viktigaste saknas. Juldepression? Möjligen.

Det håller i sig in på juldagen. Stormen Staffan rullar in med isblanka vägar i släptåg. Ställer in julottefärden, ställer in juldagsdansen som skulle bli premiär för sonen. Läser bok - heela dagen. Spelar Skip.Bo på kvällen med sönerna och då, där - äntligen -  smyger den sig på. Julefriden i själen!

Och idag kommer sambons kusin med familj på besök. Det reder upp sig med julkänslorna. I elfte timman. Som vanligt. Tror jag ber om att få hoppa över självaste julafton nästa år......

Vill sig inte riktigt

T o m ladugårdstomten ser ut att deppa över vädret, med två dagar till julafton.

Vila sig i form, har man ju hört talas om. Tror det är det jag håller på med nu. Tills snön kommer.... Har inte rört mig en millimeter på flera veckor. Orkar inte, hinner inte - har ingen lust!

Sitter hellre i soffan och tjurar över skitvädret och det enda som verkar lindra tungsinnet är att äta. Och jag äter - allt jag kan hitta i skåpen. Ostkrokar, grönkålschips, pepparkakor, ädelost och Tinas praliner blandas friskt med hjortrongrottor och mjukstut. Kan inget annat, vill inget annat - om inte klimatet ändrar tillbaka sig snabbt och snön, den älskade snön, får ligga kvar på marken i stället för att regnas bort och förvandlas till denna eländiga is.

Som en obstinat liten unge proklamerar jag att:

-"Nu sitter jag här och tröstäter tills vädret blir bättre" varvid yngste sonen konstaterar
-"Mamma, det är nog risk att du kommer att bli väääldigt tjock den här vintern".

Hoppas bara att han inte får rätt - av flera anledningar.....

Lite julkänslor ändå

Årets tomtetur fick vi dra till skogs på riktigt för att hitta lite stämning och framförallt snö. Men säg den lycka som varar beständigt? Knappt hade vi hunnit få i oss lite glögg och lussebullar (jodå - mördarbröden gick åt - tacksamt!) förrän regnet formligen sköljde ner över oss. Alla blev blöta, tomtarna frös och pepparkakorna lagom kladdiga. Sedan regnade det konstant i 4 timmar. Vägarna blev till isgator igen och jag hade inga förhoppningar om att något som ens liknade vitt skulle finnas kvar på gården, men, men - helt grönt är det faktiskt inte.

Hur som - innan regnet kom var alla glada, kanske främst byns tre sextonåringar  - de hade alla klarat skoterkortet på förmiddagen, så nu körde de själva till eftermiddagens aktivitet. Kul att vi kan samla ca 30 personer från 1 till 53 år på en fika mitt i skogen en gång om året. Och visst är det är rackarns trivsamt med marschaller, eld, tomtar och mysfaktor som heter duga, där mitt under storgranarna.

Annars har jag långsamt fortsatt med julförberedelserna. Två kaksorter bakade. Tre julklappar inhandlade. Grabbarna har hämtat gran och inköpslistan för julmaten är skriven. Ska jobba en dag till, men sedan så ska jag njuta av sömn, choklad, skinka och bra böcker i en heeel vecka. Hoppas få till någon skidåkning och en och annan hundpromenad också, för motionerandet har helt blivit åsidosatt de senaste jobb- och mötesintensiva veckorna.

En helg då inte mycket gick som det var tänkt.....

Foto: Stefan Nolervik (stal den från hans blogg med en hoper fler fantastiska bilder och berättelser http://blogg.mittmedia.se/nolervik/)

Ibland hade det nog varit klokast att bara stanna i  sängen - heeela dagen. Så har de senaste tre dagarna i alla fall känts. Började ju fint med den där brottningsmatchen med rundbalen i fredags. Sedan skulle jag åka de nya skidspåren i Åkersjön för att Gps:a dem - hårt och isigt i kombination med ivrig hund är ju inte det allra enklaste första gången på säsongen i rejält branta backar. Plogade så tårna krampade - men det tog som ingenting. Tyckte ju i o f s att pjäxorna kändes lite stora - och mycket riktigt - jag hade lyckas ta sonens. Fick bli till att åka skoter på bönpallen de övriga slingorna.

Sedan snabbt hem, fixa middag och fjös i blixtens tempo, duscha , byta om och i bilen igen för de åtta milen till en skrattfest som hette duga på teater och julmusik i Valsjöbyn. Mysigt att få umgås med grannmamman på tu man hand igen! Enda malören då - att jag spontant och högt utropade "Grillom" när aktörerna nämnde en bilresa i Ångermanland mellan Sollefteå och Örnsköldsvik - inge pinsamt alls, eller??

En lördag som tillbringades till hälften i sängen - kände mig som en klubbad säl- sedan fjös och plock och förberedelser för lite julfeeling. Men inte kändes det direkt som att jag kom någon vart med juligheten inte. En bussreseproduktionsdiskussion som resulterade att topplocket brann och jag inte bara tänkte att "jag skulle vilja kasta något hårt i väggen" utan faktiskt gjorde det också. Vilken tur att föremålet för min frustration hunnit gå ut....... Därpå en hyfsad promenad med hunden för att lugna sinnet - och dela ut tackkort som legat i en hög sedan i somras. Med lite mat i magen och en tupplur i soffan på det var ordningen så småningom återställd.

Så söndag - Lucia, och visst -jag kunde väl baka lite saffransbullar! Hade visserligen bara torrjäst hemma, men sedan när var det ett problem? Fråga mig inte hur jag gjorde, men så misslyckat har aldrig ett bak blivit - stenhård deg, spädde ut, mixtrade och ändrade. Bakade ut bullarna som i o f s blev jättefina, men ätbara? Nej. Knappast -hårda på utsidan och ogräddade inuti. Som någon klok person i min omgivning konstaterade - "Ahaa - du bakade skådebröd!" Fast känner jag äldste sonen rätt lär han nog klämma i sig dem i alla fall.

Så glad var jag därför när jag ändå hann svänga iväg till Änge och den supermysiga julmarknaden som företagarföreningen ordnat där. Och så fick jag både se och höra länets och "vår" skönsjungande och bedårande Lucia - världens finaste Ida - med dito följe. Men några egna bilder blev det förstås inte - för minneskortet till kameran hade jag ju lyckats åka ifrån hemma. Men ändå. Hemma kom ljusstakarna äntligen upp i fönstren och då måste jag ju erkänna att det genast känns lite bättre....

Allternativ Luciamorgon

När den allmänna sysselsättningen denna förmiddag verkar vara att se på Luciatåg har jag i stället roat mig med en brottningsmatch med avbildad rundbal. De där klumparna brukar inte rulla ner i riven så lätt, så jag liksom "missade" att lite snabbt dra av plasten. Så då låg den där - med plast och allt och liksom hånlog mot mig nere i riven. Jag gjorde några tappra försök att dra ur plasten bakåt, men det gick ju förstås inte med några hundra kilo ensilage som tryckte på åt andra hållet. Funderade några svängar, kapitulerade och gick in till sambon som stod klar att åka in till sta'n. Han suckade. Djupt. Rådet blev att försöka skära bort så mycket som möjligt och sedan ryckte han på axlarna och liksom bekräftade det jag redan konstaterat:

-"Du kan ju inte köra igång riven med plasten där, för då blir det ju fullt med små plastbitar i höet!"

Jag gick tillbaka ut, började skära bort allt jag kunde och kom plötsligt på den lysande idén att försöka rulla tillbaka balen i riven bakåt igen för att komma åt resterande plast från andra sidan. Sagt och gjort - jag klättrar upp på rundbalen, tar spjärn med benen - och lyckas!!! Får den att flytta sig  ca 20-30 cm, precis lagom för att kunna åla ner på den sidan där alla vassa rivjärn sitter, få fatt i plasten - och hör och häpna!! Den lossnade och jag fick bort alltihopa!! Återstod bara nätet som jag fick ta i några omgångar - men det gick fint till slut.  Grymt nöjd med mig själv börjar jag fundera över hur jag ska ta mig upp igen...... Ingenstans att kliva eller hålla sig- och så de där förbaskat vassa knivarna. Till slut lyckades jag i alla fall på något vis. Låg där hängande högst uppe på balen och fnittrade högt för mig själv när den samtidigt började vicka och rulla tillbaka i ursprungligt läge. Graciösare cirkuskonstnärer har världen garanterat skådat - vilken ögonblicksbild!!

Ja du milde - mycket nöjd över att ha klarat upp mitt misstag alldeles själv och försett djuren med mat även denna morgon var jag i alla fall.

Och till dem som säger att "på landsbygden händer det väl aldrig någonting" vill jag bara säga:

 - Ni har inte en aaaning!!

En klok människa

skulle ha lagt ned den här bloggen för länge sedan.....

Men nu är jag inte särskilt klok, utan en väldigt optimistisk människa. Särskilt när det kommer till tid, inspiration och ork. Jag tror hela tiden att jag ska hitta tillbaka till bloggen. Innerst inne vill jag det också  - väldigt mycket. Det ger mig tid att sortera tankar, möjlighet att gå tillbaka i tiden och minnas, kort och gott ett utbyte av och med mig själv.

Facebook är något helt annat - där är det interaktionen med vänner och bekanta som är incitamentet. Jag behöver egentligen inte uppdatera så mycket själv (även om jag nu gör det också periodvis), för största nöjet är att ta del av vänners och släktingars vardagar. Jag kommenterar nog ganska friskt också. Söker aktivt interaktionen. Samtalet. När jag umgås med andra människor har jag inte alls samma behov av sociala media. Då kan jag t o m lägga det åt sidan - åtminstone till stor del.

Sedan ger ju både Twitter och Facebook massor av tips på läsvärda artiklar, vilket gör att jag mer hamnar i "readingmode" för att engelska till det lite. Jag läser och läser. Kan komma på mig själv att fastna i artikel efter artikel, klick efter klick.

Och så rinner tiden iväg och jag kommer liksom aldrig till ro med att sätta mig och skriva - varken i bloggen eller i det där bokprojektet. Som jag för övrigt inte har satt ner foten om vad det ska bli av heller. Tog mod till mig och lät de som kommit med presenten läsa för att kunna komma med synpunkter så att jag kan bestämma mig. Det hjälpte bara sådär......

Skyller på att jag en period varit inne i en komaliknande trötthet som fått mig att somna i soffan med TV:n skvalande i bakgrunden. Trist.

Redan oktober

...och snart är även oktober slut. Hm. Vad gör jag - egentligen???

Men här har varit full rulle och jag har varit med om massor:

• PTLS träff i Stockholm
• Ny utbildningsdag för Visita 
• Surströmmingsmiddag
• Länsdans
• Islandshästridning i Jorm 
• Föräldramöten
• Guldkväll
• Tjejdagar i Kroatien
• Spännande jobbmöten
• Pratat tyska med skolelever
• Begravning
• Skidbackekonferens
• Födelsedagsfirande x 2
• Trevliga middagar
• Konsert med kompisar
• Nya bussprojekt

 Ja - varje del skulle behöva ett eget inlägg. Men tydligen blir det inga inlägg alls just nu. Har varit tröttare än vanligt på kvällarna och somnat i soffan i tid och otid. Men - livet är rikt och jag är så lyckligt lottad.

Tänker på de som flyr i allt större skaror för att få möjligheten till ett bättre liv. Så kommer de hit och vi har egentligen bara en annan typ av elände att erbjuda. Tänker på lilla fina Maria som sitter och tigger vid ICA på centralorten, som lärt sig lite svenska och helst av allt vill jobba och "göra rätt för pengarna" hon skickar hem till Rumänien för att försörja sina barn. Tänker på de som lever av och i hat utan konsekvenstänkande, eller i psykisk sjukdom utan att finna vård och som sedan begår handlingar som får förödande konsekvenser för så många fler utöver dem själva. Tänker på dem som mist nära och kära genom det oprovocerade våld som verkar bli allt vanligare.

Jag fortsätter i min lilla vadderade bubbla av trygghet och livsnjutning här och nu och undrar ibland - "När spricker den?" För ovädersmolnen drar närmare och hotar min lilla oas i lä.

Semestervecka

Skulle bli en lugn vecka utan något annat att fokusera på än att hinna ikapp all utebliven städning härhemma. Jo, pyttsan. Men det blev en BRA vecka med allt som ska rymmas i en semester i vilket fall. Något komprimerat, bara...

En hel del tid har gått åt att förbereda den femte Rysslandsresan med bussen - men nu på dagtid i lugn och ro i stället för stress och långa nätter. Vi har även promenerat hem kossorna från buan och gjort höst däruppe, förutom sedvanligt gårdspyssel. Lite renovering av mig själv har det blivit - jo, jag fick ju för mig att springa intervaller för första gången på närmare 30 år och kraschade en vad. Men inget värre än att lite specialbehandling hos traktens vitalpraktiker kunde råda bot på det hela. För övrigt en behandling som jag kan tänka mig att unna mig emellanåt även utan skador.

Sedan en dag till Ångermanland och syster för klippning. Passade även på att äta surströmming med faster och resonera om bland annat husförsäljning med syster och kusin och deras familjer. Alltid lika fint att få träffas.

Den där stora städmakeovern låter fortfarande vänta på sig, för ännu några kvällar har vi åter haft väder som lämpat sig för vattenaktiviteter och en dag hade vi till och med varmare väder än varmaste dagen i somras och sjön låg alldeles spegelblank. Måste ju bara bli en långtur med kajaken då - 16 km - så härligt!!!

På lördagen var det nyinvigning av Jämtlands Gymnasium med karnevalståg och öppet hus. Kul att få se killarnas skolor från insidan. Nytt och fint är det verkligen. Sedan lyckades jag jogga lite lätt igen utan att vaden protesterade alltför mycket, så då blev det en danskväll som krydda på moset. Med påföljd att jag dagen efter var sjukt trött och slö (någon behövde ovillkorligen åka och äta hamburgare efter dansen, vilket medförde att vi kom hem halv fyra. Jättekul, javisst! Men min kropp börjar känna sig liiite gammal för dessa nattliga utsvävningar) Jo, lite bakande och tvättande åstadkom jag visserligen, men inte så mycket mera.

Så det blir som vanligt - idag är sista semesterdagen och då ska jag väl försöka hinna allt jag inte hunnit tidigare - blogga, städa, träna, stryka - eller??? Önskar mig lycka till!!

Om man kunde se in i framtiden

Om det fanns horoskop som verkligen var sanna skulle det i mitt för det senaste dygnet stått "Försök inte baka eller laga mat själv!" Provade ett nytt recept på fröknäcke igår kväll - blev mjukt trots torkning i ugnen hela natten.

 Så en stor stöpa Granola på morgonen som glömdes (!!) bort i ugnen till förmån för ett av de sällsynta tillfällen när sambon och jag äter frukost samtidigt och verkligen hinner prata - om stort och smått, allvar och tok. 

Så någon tur till det fantastiska och välförtjänt uppmärksammade integrationsfrämjande arrangemanget i Nälden blir det tyvärr inte. Här ska hämtas pass, handlas nya ingredienser, tankas diesel till traktorn, promeneras hem kossor från buan, kanske göras ett nytt bakförsök eller åka på dans. Vi får se.....

Kontraster

 

I helgen var vi på Gymkhana drifting, jag och grabbsen. En rätt absurd tillställning med mycket motorbuller, rök och ljus. Som vanligt är jag mest imponerad av crossåkarna som trixar och snurrar runt högt över marken. Lite mysigt blev det även när mörkret föll, ljusshowen drog igång och speakern uppmanade alla på läktaren att tända sina mobilficklampor. 

Kvällen efter drog jag ut på sjön med kajaken - igen! Paddlade på tills det bara var månen som höll skenet uppe. Ska villigt erkänna att mina kajakturer oftast drar ut på tiden och mer liknar meditation än motion - men det gör gott i själen, kan jag lova!!!

Äldre, men aldrig klokare.....

Att jag aldrig lär mig?!? Lätt stressad av alla olika människors träningsuppdateringar i tid och otid, kubik, parti och minut på Facebook i bloggar och "real life", samtidigt tokinspirerad av grannen som utan tidigare träningserfarenhet efter ett knappt kvartal knäcker milen tänkte jag att nu, nu finns det väl äntligen tid att börja röra på mig igen!? 

Gått hur bra som helst att följa appen som lovar milen under timman i mitten på november - tills det skulle springas intervaller. 20 år sedan sist, men jag tror ju att jag fixar full fart direkt, nemas problemas - eller hur???

Överanstränger förmodligen vaden som efter några dygn övergår i stel och ond rygg..... Så nu är det konvalescens och på sin höjd busstädning som gäller ett tag igen. (Fast ryggen har rättat till sig någorlunda - har dessutom bokat medicinsk massage på måndag till tröst. )

Blir så trött. Är det bara jag som gör sådana här idiotgrejor????

Verkar som att boule är den enda sport jag skulle kunna utöva utan missöden nuförtiden - synd bara att jag saknar bollsinne också.

Jo, det där bröllopet

 

Naturligtvis var de det vackraste brudpar jag skådat.
Naturligtvis satt jag och grät i kyrkbänken.
Naturligtvis försvann alla de få tankar och idéer jag hade om bröllopsfotografering i samma sekund som de stod där framför mig och vi hade en halvtimma på oss att agera.
Naturligtvis blev jag för rörd för att kunna hålla kameran still i det för dagen lite halvtaskiga ljuset - och 90% av alla bilder blev suddiga.
Naturligtvis grämer jag mig som attan - inga annorlunda vinklar, inget modernt tänk, inga närbilder, ingen skärpa och urusel teknik. Bästa bilden blev nog den som brudgummen tog på oss arbetskamrater.

MEN!  Brudparet strålade av lycka och kärlek till varandra och till sin lilla dotter.

Det tycker jag mig i alla fall till viss del ha lyckats fånga......

Om ni undrar....

.....vad jag gör nuförtiden, så kan jag svara med två ord:  - Jobbar och paddlar! Och får mig både båtliv och bryggkaffe till livs lite emellanåt så här i sommarens elfte timma - när den nu äntligen kom.

Fast i natt verkar det som att sommaren ändå ska ta slut, så  jag är tacksam för de fina dagarna, som bidragit till nyladdade batteriet och funderar på att ta itu med allt som blivit lagt åt sidan till förmån för sol och vatten.

Idag

Har yngste sonen börjat gymnasiet.

Undrar om inte mamman är mest uppspelt och förväntansfull???

Störst av allt är.....

Jag har varit på det vackraste av bröllop. Ni ska få se bilder - jag lovar -  som inte alls gör rättvisa för känslosvallet och skönheten däri.
Sonen har börjat på körskola för AM-kortet.
Jag har jobbat och jobbat och inte orkat ta mig iväg på dans, fastän jag var sugen.
Några dagar igen har jag varit ledig. Fråga mig bara inte vad jag gjort. Minns inte.
Korna mår bra i buan och tänk - snart ska vi redan gå hem igen.
Sommaren har äntligen kommit.
Så mycket att skriva om och ändå.

Idag är det enda jag vill berätta endast detta:

Det kom in tre personer på jobbet, caféet hade hunnit stänga och de var lite besvikna över detta, så jag försökte hitta något alternativ som har öppet lite längre fram på kvällskvisten. Letade och fann, pratade och ritade på karta - så där som man gör när man jobbar här. Under tiden hann den unga kvinnan i sällskapet hitta de naturliga hudvårdsprodukterna från ett lokalt företag. Vi pratade om det och hon tipsade om naturligt smink från Dalarna - och det hela slutar med att hon köper en provpåse själv. Ungefär där visar det sig att i resesällskapet ingår hennes pappa, som köper en annan av produkterna (som hon lämpligtvis fick tillfälle att prova....) till henne. Ja, detta var bakgrunden. Men det som händer i mig där och då har jag aldrig varit med om förut.

Jag ser en kopia av en känsla, en relation. Den unga kvinna och hennes pappa fick mig att tänka på min egen pappa, som nu till hösten varit borta från oss i 10 år. Och där och då kände jag att dessa två - de har idag exakt det vi hade då, när han  fanns här på jorden. Något som inte går att ta på. Kärlek och omtanke. Givmildhet och tacksamhet. Glädje och vänskap. Allt det som jag visserligen känner för mina barn idag - men på det där speciella pappa-dotter sättet, som jag har haft förmånen att uppleva.

Trots att jag fortfarande tänker på honom så gott som varje dag, var det länge sedan jag fällde tårar över att han inte finns här bredvid mig längre. Men nu, att så nära bli påmind om vad jag haft och upplevt, det kunde varken hjärtat eller tårkanalerna stå emot. Och även om det är tårar av saknad, så lovar jag att det främst var tårar av tacksamhet. Tacksamhet över att jag en gång fått vara en del av den varmaste och kärleksfullaste pappa-dotter relation man kan föreställa sig.

Morgonstund har guld i mund (?)

Jag kliver upp tidigt den här veckan. Okristligt tidigt, om du frågar mig. Yngste sonen har fått hoppa in och jobba i stället för en kompis som behöver vara lite ledig innan gymnasiet börjar. Visserligen har sonen jobbat hemma - både anställd och gratis, men det blir ju inte på samma vis. Inga fasta tider, inte särskilt fysiskt ansträngande, men därav inte samma möjligheter till inkomst heller. Det är nyttigt att prova på något annat. För alla inblandade.

Därför sitter jag här på jobbet 2 timmar före ordinarie arbetstid börjar. Jag skulle kunna jobba ikapp något jag inte hunnit, eller fila på annonseringen för höstens två bussresor som vi behöver fylla lite mera..... Men. Nej. Jag lever som jag lär och tar tillfället i akt att uppfylla mitt av min älskade syster (medelst smyckesgåvor vid jämna födelsedagar ur Efva Attlings kollektion) erhållna livsmotto - "Carpe Diem". Så nu sitter jag här med min kaffemugg i arla morgonstund och läser ikapp lite favoritbloggar. Då hittar jag bland annat via skogsrået Jonna en sagolikt vacker text om henne och hennes leverne. Och får samtidigt en ledtråd till mina egna berättarambitioner, uppvuxen mitt i det sagornas Ådal som jag är.

Angående berättartraditionerna, ja. Jag har väl aldrig trott att det skulle bli mer än så. Ambitioner, drömmar, fantasier. Men. På det där 50-årskalaset när jag uttryckligen talat om för alla inblandade att presenter inte var välkomna (vilket många inte hörsammat, eller som någon sa: - Jo jag kunde läsa det, men jag ville inte förstå!) så fick jag bland annat ett presentkort på att göra en egen bok. En riktig alltså. Visst - fotoböcker via ICAphoto har jag väl lyckats få till några tidigare, men det här handlar om helt andra möjligheter. - En pocket i miniupplaga? - Bloggen i ett inbundet exemplar? En slags novellsamling med texter och bilder i urval från olika tider?

Jag har ett år på mig att "göra" boken. Tiden talar för favoritinlägg ur bloggen i ett enda bokexemplar, men ambitionen, fantasin, drömmen - viskar om en pocket. En påhittad story, en fortsättning på de fristående kapitel jag skrev under distanskursen i höstas. Men när ska jag hitta tiden till att färdigställa den sagan? Steg ett är en omröstning bland dem jag fick presenten av - kanske att jag t o m vågar låta dem läsa ett eller två av byrålådskapitlen, så att de bättre kan avgöra.....

Julis sista dag

Skulle åka på utomhusteater i hällregnet i går kväll. Men någon hade missat att stänga bagageluckan tillräckligt, så bilen var utan batteri. Blev till att stanna hemma och fixa sambons papper till bokföringen i stället. Kanske lika bra det.

Har som sagt varit ledig i tre dagar. Den första blev en härlig semesterdag med sol och sommarkänsla tillsammans med grabbarna på Verkö Water X. Skotrar på vattnet, slottets fina uteservering, träffade lite bekanta och njöt mest av att vara ledig och uppleva något som i alla fall liknade sommar.Fick några OK bilder också - tyvärr med fel inställning på vitbalansen. Senilvarning.

Dagen efter var det väl ändå OK väder, men då hade jag börjat läsa en bok - inget skönlitterärt verk eller så, men närmare 600 sidor bladvändande underhållning och verklighetsflykt. Skönt. Blev inte så mycket gjort hemmavid i stället.....

Så igår skulle det ju tas igen - tvättstuga, busstädning, plock inne och lite väderdepp - hällregn hela dagen. Nåväl. Idag ska det jobbas lite och sedan är kvällen vikt för - Sting!!! Yran, here I come!

Regnar - igen

Ja - vad säger man om den här sommaren? Inte många varmgrader men desto mera regn.

Jag har haft lite extra lediga dagar i juli, men kommer att jobba desto mera i augusti. Några semesterdagar har det blivit, för att det ska stämma i schemat, men inte mera. De lediga dagarna har gått åt till bussjobb och blomstervandringar mest, men i förra veckan la vi en dag på att börja röja här i stökiga huset. Det gick väldans bra - synd bara att jag inte hade fler dagar till sådant där på direkten. för nu har vi kommit av oss igen.

I fredags var jag och grabbarna till Fäviken och kollade lite. Jag tyckte nog det var bättre ifjol. Men blomstervandringen i lördags var helt sagolik - tror aldrig jag sett så mycket blommor på fjället någonsin!! Det vara bara brunkullan som inte blommade, tyvärr.

Förra veckan hittade jag en app som skall kunna hjälpa mig att springa 5 kilometer på max en halvtimma (jag veeeet  - för många är det en evighet, men för mig är det numera verkligen en utmaning och ett stort mål att komma ner i 6 min per kilometer igen efter 18 års uppehåll). Var jättekul och första veckan gick fint att följa programmet. Ända till ikväll - efter en hel dags jobb har jag suttit och sorterat visum till septemberresan. Klar kl 23 och behöver vara på jobbet senast 08 i morgon. Näh - blev ingen springning ikväll inte. Så typiskt. Är det någon som är förvånad? Nee, trodde inte det heller. Är ledig några dagar igen denna vecka - får försöka springa ikapp då. Tro't den som vill.

Tanken var att vi skulle komma iväg några dagar med familjen, men här är mer än 2/3 av höet oslaget ännu, så vi blir hemma. Som vanligt. Kanske kan ta oss en helg sedan i höst i stället. Dessutom blir ju både jag och F hemma när LG åker till Ryssland igen. Bussen är redan mer än full, så det blev ju bara bra. Känns faktiskt skönt - en sådan vecka blir ju ingen semester direkt i alla fall för min del.

Annars räknar jag ner till fredagen. Sting på Yran! Längtar!!! Jag kommer definitivt att vara på plats. Har biljett till lördagen med Ledin bl a också, men det är mest en bonus. Har inte raggat någon att gå med, för även om det visserligen är ännu trevligare med sällskap, så brukar jag tycka att det liksom inte behövs på Yran. Jag gör ju mitt lilla spelschema som jag följer slaviskt - och är helt nöjd med det!

Det gick sådär

Med prioriteringarna, alltså. En regnig, ledig lördag. Som gjord för att städa. Eller?? Nu är det ju inte för inte som mitt livsmotto är "Carpe Diem". Fick ett halsbandet designat av Efva Attling med den devisen av syster med familj när jag fyllde 40 och nu till 50-årsdagen kompletterade de med ett armband. Tror inte det finns någon annan människa på denna jord som det passar bättre än mig. Jag ÄR ta mig sjutton "Carpe Diem".

Så - vad gör jag en regnig lördag? Jo, jag började lite halvhjärtat att plocka och slänga i travarna av oreda. Men det gick inte länge förrän jag tyckte att en lååång hundpromenad - i regnet - var en bättre idé. Sagt och gjort. Någon timma senare, ombytt till torra kläder kom jag på att jag nog behövde åka med blommor till graven i Rönnöfors. Och därifrån är det ju inte så långt till Tångeråsen och Café Sve. In i bilen och iväg. Tittade på en bildhuggande tjej som hanterade motorsågen med bravur, åt en himmelsk marängtårta, träffade en hoper bekanta, beskådade och beundrade ett arkeologiskt medeltida fynd och fick en vägbeskrivning till en för mig ny brunkullalokal. Så går en dag, kan jag väl säga.....

På kvällen övningskörde F till buan. K följde med och hjälpte mig skotta ur skiten ur sommarladugården. Sedan kröp vi omkring i vägren och diken på två ställen och beundrade bland annat brudsporrar, skogsnycklar och tranbärsblom.

Låt mig sammanfatta det hela som följer: En regnig dag kan innehålla blomstrande förutsättningar för egentid och själslig vila - i stället för planerad städning.

Jag blir nog aldrig någon vuxen, ansvarstagande hem- och husansvarig.

Joråsåatt

Den där tiden, den fortsätter att svischa förbi och försvinna. Jag vet egentligen inte vad jag hållit på med den senaste månaden..... Men. Inte har jag paddlat, inte har jag sått i trädgårdslandet, inte har jag cyklat (enligt sonen har jag fel sorts ventiler för att den ska kunna pumpas härhemma, måste alltså byta slangar - och så'nt vet ju alla att det inte blir gjort i första taget), inte har jag motionerat överhuvudtaget, inte har jag åkt motorcykel, inte har jag badat och jag har definitivt inte bloggat.

Vad har jag gjort då?

Jo.

Jobbat på jobbet. Jobbat lite mer på den här firman här hemma. Åkt på bussresa. Varit på begravning. Städat ur ett rum på pensionärshem. Gått blomstervandringar - tre stycken närmare bestämt. Firat midsommardagen med grannarna. Hejat på systerdottern på fotbollscup. Sett sommarfars. Varit på jubileumsdag för Blomsterleden. Åkt Mountaincart på Åreskutan. Hjälpt till med ett antal visumansökningar. Gått med korna till buan. Fixat med festförberedelser. Firat att jag passerade ett halvsekel i livslängd i våras med ett hejdundrande kalas med närmare 90 gäster. Åkt på en bussresa till. Slocknat i soffan några kvällar i rad.

Allt förtjänar minst ett inlägg var. Men just nu vet jag inte när jag ska få till det. Jobbar hela sommaren utan semester och vårt så kallade hem har förvandlats till något som snarast är att jämföra med ett katastrofområde. Det vill till att jag får prioriteringarna rätt då......

Tiden, ja vart tar den vägen???

Jädrar i min lilla låda vad tiden flyger förbi... Här fylls tiden av jobb, skolavslutning, bussjobb i en allsköns blandning. Jag som kommit igång med lite joggning och t o m sänkt kilometertiden, har nu inte ens hunnit gå ut med hunden på någon vecka igen.

I lördags brakade det. Jag orkade precis absolut ingenting. Hängde en maskin med tvätt, plockade ihop lite i farstun och sedan dog jag i soffan. Skyllde på Prinsbröllop, men ärligt talat har jag bara brottstycken till minnen av såväl vigsel som middag. Tårtan missade jag helt - sov redan som en stock....

Men igår var det full fart igen. Tacksägelse på rolig familjegudstjänst i kyrkan, massor av pappersjobb för sambons företag och två nya bussresor för detsamma. Han förbarmade sig och bjöd hela familjen på pizzerian i grannbyn, när jag inte riktigt fann fokus för matlagning. 

Som vanligt är allt kaos både på jobbet och hemma veckan före säsongsstart. Men det känns som att vi gjort ett fynd när det gäller sommarjobbaren vi anställt. Jag har skrattat mig andfådd idag. Bådar gott inför sommaren.

Sommaren förresten - var är den?? Det har snöat på sina ställen i länet idag. Brrr. Inte direkt så man tänker på sommarlov och bad inte. Förresten ska grabbarna jobba åt fadern i tre veckor, så här har inga sommarlovskänslor infunnit sig ännu i vilket fall.

Fotofynd

 

Ljuvliga fynd att göra i fotobiblioteket när värsta monsunregnet skvalar ute. Hade ju någon liten plan på att åka skidor på Mors dag - bara för att det går - men det kom på skam. Och fixandet av trädgårdslandet får allt vänta tills det torkar upp åtminsonte litegrann. Om två veckor kanske det blir bra att så?? Bättre sent än aldrig, menar jag.

På eftermiddagen blir det tömning av farmors rum. Inte mycket till morsdagsfirande här idag alltså. Därför tog jag mig friheten att botanisera bland bilder jag inte kommit mig för att göra något åt. Härligt att drömma sig tillbaka till sköna dagar med allt fokus på att njuta av dagen och umgås med goda vänner. Bara att se bilderna gör att jag kommer in i samma stämning igen - en timmas välbehövlig flykt från dagens verklighet med allt som bara "borde" fixas, helst redan idagt eller absolut senast i morgon....

Livet går vidare

Ny chans på onsdag att bättra på resultatet när det gäller att hålla Visitautbildning. Ska bara hinna läsa på och öva i den omfattning jag känner att jag behöver också. Frågan är när? Det är mycket överallt nu och jag är bevisligen tröttare än jag tror och känner mig. Sov till tio idag, tackade nej till att åka på dans - igen - och fick inget riktigt gjort förrän på eftermiddagen idag. Bedrövligt.

Började denna vecka med att vaka hos svärmor några kvällar innan hon slutligen somnade, lugnt och stilla. 91,5 år. Men det sista året känns som att vi nästan kan räkna bort. Hon blev rätt personlighetsförändrad på slutet. Jag har knappt sett henne le det sista året - hon som alltid skrattade och spred så mycket glädje kring sig. Känns som att jag redan sörjt henne som person. Nu blir det skalet vi begraver. Ungefär.

I torsdags startade vi nya Drömfiskeförening - kul! Men befarar att det kan bli mer jobb än jag räknat med.... Måste tänka ut något smart sätt att delegera där.
Bussresorna snurrar på. Till förra lördagens Kramforsresa med violinkonsert där Gilles Apap medverkade (magnifikt och magiskt!) hade jag knåpat ihop ett eget melodikryss. Kul, men tidskrävande. Lovar - det blir inget nytt till nästa helgs resa. Hinner inte. Alls. Då bär det av till Norge tre dagar. Och två nya resor är under produktion till hösten.....

Motion? Näe. Det blir som dåligt med det. Desenaste veckorna har jag hunnit ut och joggat några kilometer en kväll/vecka. Är otroligt skönt när jag väl kommer iväg, men det är svårt när allt bara ramlar över en - inklusive den massiva tröttheten. Men , det blir väl bättre? Snart.

Sist men inte minst - inbjudan till mitt kalas i mitten av juli har jag inte ens formulerat ännu. Får väl annonsera om det kniper.

Annars - kosläppet kördes idag. Utan annons och fika. Men det var kul ändå.

När man bor som vi gör....

Hämta hem sonen från 9:ornas vårfest kan bli värsta viltsafarin:

En tjäderhöna
Ett gäng renar
Två harar
En trana
Några rådjur
Tre hjortar
och
Fem älgar!!!

Bara björnen som fattas.............

Intensiva dagar

Så har jag varit på mitt första utbildningsuppdrag för Visita.

Det gick väl - sådär….. Fastän jag tyckte jag läst på riktigt rejält var delar som bortblåsta precis när jag skulle tala om dem. Vad lär jag av detta? Kanske inte behöver förbereda mig mer till nästa gång, men definitivt annorlunda….

Min mentor, kollega och förebild i detta är otroligt duktig, kunnig, flexibel och inkännande i vad just ”den här” gruppen behöver. Känns som att jag har ett och annat kvar att lära av henne. Men det gör ju definitivt inte det hela mindre kul, intressant eller utmanande – nejdå definitivt tvärtom! Nu dröjer det två veckor till nästa gång – känns riktigt kul att ta nya tag då!

Kul var det också att besöka C och tjejerna i Karlstad. Vi gick på Lars Lerin utställning – jag som inte är så bevandrad i konstens värld tyckte det var både sevärt och roligt som omväxling. Mysigt att träfffas på deras hemmaplan en gång också.

Överraskande fint var det i Bengtsfors, där kursen hölls. Hotellet låg precis vid vattnet, med egne pool och en utsikt att minnas. Enda smolken i bägaren var att tåget blev två timmar försenat på hemresan och att jag återigen lyckades med konststycket att tappa mobilen i vatten, så den blev full av fukt. Förra gången ”tog den sig” igen efter några dagar. Hoppas på samma tur denna gång, för just nu är den stendöd. Typiskt, när vi ska iväg på bussresa till helgen och alla resenärer ringer om vartannat hela tiden….

På kultursidan - en hel del nytt!

 

Det är ju tur att man har kompisar med koll! Annars hade jag nog missat både Annelie Rydé och  Aspåskörens musikalgala. Fantastiska arrangemang båda två - Annelie har varit en idol sedan ungdomen och jag och kamraten upptäckte snart att vi i princip kunde alla texter utantill... Tänk sedan att få vara så tokfräsch med ett år kvar till 60. De där magiska 56:orna. Jag tror bestämt kompisens analys kan vara rätt - att de fick sin extra energi och spänstighet av de där atomsprängningarna på bikiniatollen ändå.....

Musikalgalan framfördes av idel amatörer - men nog så proffsigt. En helkväll med orgelmusik i kyrkan, trerättersmiddag och det ena sångnumret bättre än det andra. Sketcherna var av mindre pretentiös revykaraktär, men visst skrattade vi! Sedan drog jag till Nälden på dansgala och svängde mina lurviga mest hela natten - när jag inte stod och försökte torka upp, för det var tokvarmt och våldsamt svettigt. Efteråt tog det mest en vecka att vila till normalläge igen efter alla upptåg.

Helgen mellan dessa båda vitaminpiller hade jag förmånen att få vara med om bildandet av Krokoms lokala Riksteaterförening. Hamnade visst på en post som revisorssuppleant ocksså - kändes lagom ambitiöst. Men, framförallt fick vi ta del av Jämtlands Kulturkompanis uppsättning av "Du stackars barn" - en genialisk och humoristisk tolkning av Allan Edwalls ramsor med samma namn. Medryckande, musikaliskt och stundom så underfundigt roligt att jag skrattade så jag fick torka tårarna med fikaservetten. Allt med Allans ande svävande över oss på Hissmofors Folkets Hus, där allt en gång började.

Och - jag hade ju sånär glömt!! I veckan mellan teater och dans uppträdde sonens klass med 9:ans salonger. Sång, trolleri, dans, jojk - otroligt vilka talanger det fanns i hans klass, hade vi ingen aning om! Själv hjälpte han till i disken och skar tårtor och var supernöjd med det. Vi med!! Tack nya musikläraren, duracellkaninen och glädjespridaren Camilla för sponsring, arbete, engagemang och allt du gjort för att över huvud taget göra detta möjligt.

Bästa vårvintern

 

Även om det mesta av vårvintern redan har passerat, känns det aldrig fel att blicka tillbaka lite på årets bästa tid, om du frågar mig.

Under påskveckan passade jag på att vara lite ledig. Som tur var hade vi fått lite mera snö. så föret för både skoter och skidor höll ända från gården. Även om snön ännu idag fortfarande ligger djup bara några kilometer från byn, så blir det ju lätt lite meckigt och krångligt när det inte längre går att åka direkt från gården.

På lördagen efter påsk var det avslutning med alpina klubben. De hade en toppendag i Edsåsdalen, men jag valde en sista skotertur i stället. Meningen var att jag senare skulle ut med jobbarkompisarna på en härlig vårskiddag, men tyvärr slumpade det sig så att vi blev sjuka om vartannat, så det blev inte av. Sedan fanns planer på att ta oss till Åre under avslutningshelgen, men här fanns så mycket att fixa inför sambons fjärde bussresa till Ingermanland, så vi blev hemma. Med facit i hand blev det en ovanligt skidfattig vinter, några fler skoterturer än genomsnittsvintern och ungefär lika mycket utomhusmatlagning som en helt ordinär säsong. Årets nyhet var annars att vi släpade med hunden på flera av utflykterna- till hans stora glädje, även om han tyckte det var lite kallt ibland....

Nu har vi redan Kristi Himmelsfärdsdag och det skulle ha varit härligt med en sista skidtur för säsongen. Men gården är okrattad, fönstren oputsade och massor av jobb ligger och pockar på. Får se hur jag prioriterar. Tackade i vilket fall alldeles precis nej till att följa med på dans i morgon kväll.