31 oktober 2012

Home sweet home

Gissa hur skönt det är att vara hemma igen - även om allt varit suveränt. Jobb, stämma, mässa, uppläsningen med Bodil Malmsten och att få träffa såväl K som C. Finaste, goaste C - vi lovade varandra dyrt och heligt att inte vänta i 22 år till nästa möte. Jag har saknat henne i mitt liv, inser jag.

Och sonen hade diskat! Men en av hönorna har dött - igen. Kortlivade typer de där tanterna.

30 oktober 2012

I Hufvudstaden

Efter en lugn och fin söndag med gravsmyckning och shoppingstopp i Kaxås (av alla ställen!!) där det blev både finfina kläder, god ost och väldoft till bastun inhandlat, är jag nu i Stockholm på Turistbyråstämma. Hur ska framtiden bli? Hur ska vi möta den? Det är frågor som vi diskuterar. Och så äter vi god mat, pratar och skrattar en massa. Jag har dessutom tvärshoppat ännu en del bra-att-ha-saker. Har kommit in ett stim, tror jag. Jag som inte gillar att shoppa, egentligen.

I morgon, när vi konfererat klart, ska jag träffa allra finaste K som har fixat biljetter så vi får lyssna till bästa Bodil på Hedengrens och på onsdag blir det ett kärt återseende ca 18 22 år senare med C direkt efter besöket på Seniormässan. Fullt upp, även här alltså. Men jag längtar lite hem till snön jag har hört har kommit nu - särskilt som här regnar ikväll.

28 oktober 2012

Dansat klart - för ikväll

Jomenvisst - det var precis lika kul som ifjol! Så nu sitter jag här nyduschad (blir ju inte ens så svettig när jag gympar!) och mumsar mjukstut med ost och dricker grönt te och känner mig helt och hållet nöjd med livet, trots att sambon la sig och slocknade i soffan i stället för att följa med. Och gissa om jag gillar "demokratisk dans" - vem som helst, bjuder upp vilken som helst, när som helst utan en massa fånigt damernas- och herrarnastjafs. På detta viset får alla dansa så mycket de vill, när de vill och med vem de vill. Me like!!

Jag fick mig lite buggkurs till livs även ikväll, denna gången av en äldre f.d. bugglärare. När ska man hinna lära sig allt roligt man vill??? Och hur ska jag kunna varva ner nu lite snabbt för att sova? Tur vi ställer tillbaka klockan i morgon, så hinner jag kanske allt jag tänkt.

27 oktober 2012

Efterlängtad helg

Så har det åter blivit helg efter en onödigt intensiv vecka. Men det har gått bra. Särskilt som ingen i familjen hade något inplanerat idag på morgonen och jag sov, sov, sov - ända till elva. Nu är det full rulle igen. Traktorförare som ska skjutsas, ett golv som skriker efter dammsugaren och ute lockar en blå himmel, sol och klar, kall, krispig luft som gjort för en promenad med hunden och kameran. Ikväll blir det en favorit i repris. Får se om jag får med mannen den här gången.

På tal om mannen. Sonen har haft prov om Egypten i veckan. Stolt deklarerade jag och fadern att vi minsann varit till Pyramiderna i Giza, på vår första resa tillsammans. Ville han se bilder kanske? Jodå. Albumet letades fram och undertecknad blev alldeles tagen av hur oerhört söt sambon var som 30-åring och hur naturligt mörkhårig och vältränad hon själv såg ut. Sonens kommentar var hård men sann:

-"Pappa, vad smal du var!!!"

Nu har jag lagt albumet på en armlängds avstånd, att ta till de dagar vi vuxna är oense, gruffiga och allmänt trötta på varandra. Så kan jag ta fram det och minnas hur oemotståndlig han var och hur lätt allt var då. Tillsammans. Och behöver inte fundera längre på hur och varför vi hamnade här. Sedan lutar jag mig nöjt tillbaka i soffan till fredagens superromantiska TV-film.
För den får jag se själv - fortfarande.

25 oktober 2012

Ett litet

mått på denna intensivt aktivitetsfyllda och logistikkrävande vecka med små, för att inte säga obefintliga, marginaler vi är inne i just nu:

- Vi äter varm korv med bröd.  Till middag!!!

22 oktober 2012

Lite blekt just nu

Den stora tröttheten vägrar släppa taget om mig. Jag sover och sover - i soffan, i sängen nästan vid frukostbordet. Jag som brukar hitta all energi framåt kvällskvisten (på kvällen får den late brått, eller nå't..) men nu är jag lika trött även då. Glömmer och kommer inte ihåg, har bara den här helgen helt förträngt en flygelkonsert i kyrkan och en hantverksmässa hemma på föreningshuset. Det hela känns nästan lite oroväckande. Hm.

Annars lär trädgårdskunniga och förståsigpåare kraxa sig hesa över mina omflyttningar i trädgårdslandet igår. Kan det funka så här sent? Plockade in allt skrot som låg runtomkring på gräsmattan och planterade lite ljung och annat i fälgen och satte på bron tillsammans med lyktan. Så blev det lite lagomt höstfint även på vår gård, ändå. Ingen promenad, ingen svampplockning. Orkade inte, kunde inte komma till skott med det som jag själv njuter allra mest av. Hmm.

Inomhus valde jag som vanligt att baka i stället för att städa. Eftersom tårtan gick åt på lördagen fick det bli en paj till söndagens födelsedagsfika med farmor och farfar. I anslutning till det blev det lite fuskstädning och akut diskning inne hos dem i stället. Vart går gränsen för när det verkligen inte funkar längre? Hmmm.....

Kanske tur ändå att jag varit slö och lat i helgen, för den här veckan lämnar inte mycket över till så'nt - jobb alla dagar, gympa, föräldramöte, kvällsmöte, träning, fredag i soffan (eller träffa kusin med fru på bluesfestivalen?) och dansnatta på lördag. Bara att leta reda på den där energin nu då. Inget "hmmmm" på det!

20 oktober 2012

......släkten följa släktens gång......

Jag växte upp med mer än handfull mostrar och därtill fem morbröder. Av de tolv syskonen (ja, egentligen var de ju tretton totalt, men en syster dog av blindtarmsinflammation när hon var just 13 och fick sedan ge sitt namn till min mamma när hon föddes) är nu endast tre kvar.  Just det tror jag var det allra mest smärtsamma där på begravningen igår - att se dessa mina tre fina mostrar och "reservmammor" för nionde gången följa sitt syskon till den sista vilan.

Under de många timmarna ensam i bilen tänkte jag mycket på dem alla. Både de som lämnat oss och de som är kvar. Hur de liksom representerar en annan värld, ett annat liv. På gott och ont, något som aldrig kommer tillbaka. Lite mer av deras "se andra innan du ser till dig själv"-anda skulle nog inte skada i vårt samhälle idag, där vi är alltför många som alltför ofta ser till oss själva först. Fast den självuppoffrande delen hoppas jag vi för alltid kommit ifrån och tänker på historien om när min pappa någon gång på tidigt 60-tal varit ute och fiskat till sent, sent på natten med min mosters man, som utan att tycka det var något konstigt med det väcker henne, som i sin tur också tyckte det var helt i sin ordning och kryper ut ur tältet för att rensa fisken, medan han går och lägger sig.

Mitt i allt det sorgliga som följer med en begravning finns samtidigt glädjen över att få träffa och prata med mostrarna som ännu finns här, med och för oss, och därtill många av mina fina, fantastiska, mysiga kusiner. Det är alltför sällan numera som jag träffar mina släktingar över-huvudtaget. Det får jag nog ta itu med och göra något åt. En släktträff till sommaren, kanske? Det skulle ha varit något det!

Grattis tonåringen!


13 år sedan ett litet skrynkligt lyckotroll kurade ihop sig som en apunge på mitt bröst för första gången. 13 år av glädje, lycka och ett visst mått av frustration och oro, men mest av allt mängder av kärlek.

Grabben fick till sist sin Schwarzwaldstårta (klar 03.00 i natt eftersom jag i numera sedvanlig fredagsordning intog horisontalläge i soffan någon timma efter hemkomsten från begravningen). Dessutom presenten han mest av allt önskat, även om det bör föras till protokollet att den föregåtts av långa och livliga diskussioner mellan föräldrarna. "För dyrt" tyckte mamman, "men han fyller ju tretton" tyckte pappan - och inköpet av androidtelefonen var ett faktum eftersom han stod för finansieringen den här gången. Men när det gällde abbonemang/kontantkortskostnaden la mamman in sitt veto. Kan ju inte vara rätt att den äldre som har modesta önskemål och hjälper till här hemma mycket mera ska få betala själv och den lille söte glidaren ska få allt serverat på silverfat. Diskussionen lär fortsätta. Åtminstone fram till jul.

19 oktober 2012

Beskärda delar av lite av varje

Konstaterar nöjt att jag inte har någon som helst träningsvärk efter mitt livs första vattengympapass. Trots att det var både lite svårt och tungt bitvis. Men framförallt överraskande kul! Blir nog fler gånger.

Jo, för i dessa tider med bensinkostnader som inte matchar min ekonomi gäller det ju att samordna så mycket som möjligt. Sagt och gjort: - När killarna ville åka på Fritidsgården föreslog jag att de skulle gå dit efter slalomträningen, så kunde jag stanna på vattengympan. Vips hade vi synkat tre aktiviteter på en enda körning tur och retur till centralorten - fiffigt va!?

Annars nu på morgonen kokar jag kaffe som jag slår i en termos för att ta med på de 30 milen till mosters begravning. Är hemma igen sent ikväll och ska väl då försöka ta mig an sonens beställning på Schwarzwaldstårta till sin födelsedag i morgon. Man fyller ju bara 13 en gång....

17 oktober 2012

Men nu så

har änglarna skakat sina bolster även över oss! I två dagar har det snöat, inte så att jag tror det ligger kvar direkt, men lite ljusare har det blivit och i förmiddags var vägen sörjig och hal som såpa. Nu på eftermiddagen, när vi var i sta'n, hade det övergått till någon halvläskig blandning av både snö och regn. Så jo, OK då, det var väl kanske lite tidigt.  Men slasket gav mig anledning att prova min nyinköpta höst/vinterjacka som utlovats vara både regn- och vattenavvisande. Den funkade! Känner mig väldigt nöjd att ha något annat än fleece- och sportjackor och mammas gamla Ellos-duffel att sätta på mig när kvicksilvret nu kryper ner under noll.

Enda problemet då det gäller jackan, är att på den lokala sportaffären där jag köpte den även fanns en mera kappliknande sak (billigare, faktiskt) som var supervarm och för renodlat vinterbruk. Jag var väldigt sugen på den också, men kände väl att den var för varm just nu och som vintrarna har tenderat att vara de senaste åren, så..... Men efter dagens shoppingtur för att komplettera grabbarnas garderober med både kläder och skor av sådant som blivit för litet eller utnött, behöver jag inte fundera längre. Det ekar fint i plånboken ikväll, vill jag lova. Så den kappan är det bara att glömma, fick bli ett par nya yllestrumpor till tröst i stället.

Men kanske.......???? Att jag kan föreslå mannen i huset att köpa den och lägga undan till jul?? Han brukar ju envisas med att vilja både få och köpa julklappar, och då kan jag ju lika gärna få något som jag både behöver och gillar....... Eller???

15 oktober 2012

Skidklubben

Styrelsemöte ikväll igen med absolut ingen som helst struktur, men många fina människor och ännu fler glada skratt. En av styrelsemedlemmarna hade hittat till Sportkronan, så nu håller vi tummarna att många, många tycker att just våra barn ska få nya fina nummerlappar till vintern.

Samtidigt konstaterar vi att årets upptaktsläger i Bydalsfjällen borde vara säkrat  - vi ska ju inte dit förrän den 15 december. Här är fortfarande snöfritt, men dubbdäcken sitter på och jag ska nog göra en översyn av statusen på skidfronten. Dags för nya längdlagg, kanske?

14 oktober 2012

Har man sagt A.....

...får man säga B. Så är det och därför särskilt för Cruella kommer här ett förtydligande angående min stående ovation häromdagen till Anne Holt.

Nej, jag har inte läst hennes böcker (jo - en och den var helt OK för någon som vanligtvis aldrig läser deckare). Jag minns att jag beundrade henne under hennes tid som justitieminister i Norge, men kommer inte längre riktigt ihåg varför. Min exklamation över hennes person den här gången härrör sig helt och enbart från hennes framträdande i Skavlan i fredags, där hon kanske framförallt deltog med anledning av att hennes böcker hyllas i USA och att internationella bolag vill göra film av dem. Men det var inte det som fick mig att sälla mig till hennes skara av fans, utan hennes direkta svar på vad hon tycker om den svenska hen-debatten. Att inbjuden till svensk television med den kraften klargöra sin ståndpunkt över detta typiskt svenska påhitt som långtifrån fokuserar på målet, gjorde intryck på mig. Dessutom kändes det som att hon la ord i min mun, som jag inte tidigare riktigt funnit eller vågat uttala.

Att prata "hen" ter sig för mig som ett lättköpt sätt att komma runt de verkliga problemen - att oavsett om vi är hon eller han (för det ÄR vi ju ändå) är vi lika värda, kan göra vad vi vill, klä oss hur vi vill och leva som vi vill. Både flickor och pojkar ska ha rätt till sin rosa period, liksom både män och kvinnor ska kunna köra dumper och scrapbooka utan att någon överhuvudtaget skall behöva reagera eller kommentera det.

Jag håller helt med Anette Skåhlberg, som säger att vi genom användandet av hen riskerar att undlåta att arbeta med det som verkligen behövs - att klargöra att han och hon lika starka. Dessutom fokuserar vi på barnen, men det är nog inte där som de största problemet ligger. Värderingarna sitter djupt, vi är dåliga på att lyfta fram goda förebilder och anammar de sterotypa könsrollerna kanske mer än någonsin förr. (Gå in i en barnklädes- eller leksaksaffär, så förstår du vad jag menar.) Jag vågar drista mig till att påstå att många av de politiskt korrekta hen-anhängarna inte är ett dugg "bättre" än ICA-Stig.

Därför tycker jag Anne Holt är bra.
För att hon vågar sätta en tumme i ögat på oss skenheliga svenskar.

Senhöstfrämmande



När höstfärgerna bleknar och den mörka blöta november står och lurar med sitt fuktiga dimtyngda täcke bakom knuten, då kommer dessa vackra gäster på besök. I mängder landar de i våra rönnar, kvittrar sitt speciella silverklocksplingande och festar på bären som är kvar. Men jag undrar om höken varit på besök hos oss igen, för i gräset fann jag bara rester av en av dessa vackra Sidensvansar.

Pärerna är äntligen uppe ur jorden och studsmattan nerplockad. Nu kan snön få komma!

12 oktober 2012

Så var det


Vackert i Trondheim, intressant i Stiklestad och snö i Medstugan. Det finns hopp om vinter!

Och äntligen, i programmet som jag gärna ser de gånger jag hamnar i TV-soffan, säger någon precis det som jag hela tiden tänker, men försöker vara alltför svenskt, politiskt korrekt för att våga säga.

 - Anne Holt for president!!

Hemma

För att undvika eventuella missförstånd vill jag först bara deklarera att jag faktiskt älskar såväl båda mina söner som sambon. Men ibland.......

Kommer hem från två dagars fullspäckat schema med jobbet i grannlandet, åker på affären och kompletteringshandlar till både oss och svärföräldrar inför helgen, ringer hem och dirigerar familjen att äta innan jag kommer eftersom jag blir så sen.

Förstå då mitt mått av frustration när jag kommer hem och INGEN har plockat ur eller i diskmaskinen sedan jag for hemifrån. Jag bet mig i tungan mer än en gång för att inte helt förstöra fredagsstämningen.  Vilken tur då att Peter Jöback sjunger på Världens Barngalan och yngste sonen svänger ihop en halv sats Rocky Road.

Jämnvikten humörmässigt återställd, ungefär.

11 oktober 2012

På tur


Ska vi lyckas denna gång? Är på jobbträff i Trondheim och diskuterar nya satsningar kring S:t Olavsleden, som skulle kunna bli Nordens svar på Camino de Santiago. Omöjligt är det säkert inte, särskilt som vi tror oss kunna hitta såväl nya målgrupper som innovativa koncept.

Samtidigt argumenterar den mer luttrade, pessimistiska tanten i mig mot argumenten. Har vi inte varit här förut? Med samma entusiasm, samma incitament. Och hur slutade det?
Jag väger för och emot och till slut vinner ändå mitt professionella, positiva jag kampen.

Den här gången.

9 oktober 2012

Ikväll

Förbannar jag min obefintliga karaktär och äter lite till och motionerar ännu lite mindre.
Tackar den skyddsängel som vakade över min väns son när han körde av vägen i morse.
Undrar om vi någonsin kommer att resa till Cuba och åka taxi i en Cheva -54?
Letar bilder till en jobbtext och önskar vi hade budget till att anlita en riktigt bra fiskefotograf.
Är nöjd med dagens middag som i princip var 100 procent självhushåll och överraskande god.
Blundar för disken.
Skriver fakturor för sambons företag.

En tisdagskväll bland andra i oktober.

Blött

Regnandet har fortsatt och fortsatt. Jag undrar just hur mycket vatten där kan finnas som ska ner  - kunde det inte få vänta någon månad och komma som snö i stället? Vi har åtminstone inga översvämningar som i Byske ännu, men, men...

Häromkvällen skulle jag hjälpa till att få ut några nya rundbalar till kossorna. Sambons råd om att ta på stövlar var ingen underdrift. Själv slirade jag omkring i mörkret med gegga upp till anklarna, men det var inget jämfört med hur lasttraktorn spann loss och grävde sig allt djupare ned i den vattensjuka matjorden i hagen. Vi fick ge upp och lägga det nya fodret på en helt annan plats. Det hörs på djurens klagan därute att till och med de tycker det är blött nu.

6 oktober 2012

Vad gör man en regnig dag

Trött efter begravningen av grannfrun som nästan blev 94 år somnade jag enligt invant mönster i soffan på fredagskvällen. Vaknade till regntunga skyar och stannade kvar i sängen. Länge.

Sedan har regnet strilat mer eller mindre hela dagen och till skillnad från förra lördagen har jag knappt varit utanför dörren. Här har bakats och lagats mat - vad gör man inte för att slippa ta itu med städningen som nu börjar kännas alltmer oöverstiglig att ens börja med? Samtidigt ikväll är det Rockfest i en av "granbyarna" och mannen vill inte gå så jag stannar också hemma. Läser ett mail från en vän i Schweiz och kommer på att vi faktiskt har en förpackning ostfondue i kylen. Med ett glas chilensk Sauvignon Blanc blir det en middag som räcker till tröst och till och med blir över när dagen avslutas med en nattbastu som sambon tänt upp som alternativ till efterrätten ingen av oss orkar laga.

Fick också ett mail idag om att Peter Lemarcs nya skiva finns på Itunes och minneskarusellen snurrade igång. Då för länge sedan såg jag honom på ett uteställe i Borlänge, kan det ha hetat Bolanche? Han i svart hatt och djupt koncentrerad på varje stavelse han sjöng. Jag, rätt så nykär, där med den dåvarande pojkvännen och varje ord gick rakt in i mitt hjärta, etsade sig fast i min själ. Nu, 25 år senare med sambo och barn, mitt i medelåldern med allt vad det innebär, förstår jag dessutom precis vad det handlade om  - och orden har blivit till sanningar även för mig.

4 oktober 2012

Ut ur dimman


Vi har ju kämpat lite även med yngste sonens rätt till hjälp i skolan för att klara målen. Trots att vi har papper på hans Dyslexi, är det inte självklart att undervisningen anpassas därefter. Hört den förut???

Men nu har jag varit på möte med specialpedagog och mentorer på högstadiet - och det bådar gott. Så gott!! Här finns strategier, planer, engagemang och förståelse. Vi har redan fått hem extraböcker, tips vi aldrig hört förut och mail med sidhänvisningar och läsbeting. Så småningom kommer även MP3filer och CD-skivor.

Jag känner en oerhört stor lättnad och plötsligt är jag helt övertygad:

- Det kommer att gå bra det här!

2 oktober 2012

Med framtid i blick


Äldste sonen börjar närma sig gymnasieåldern, hur otroligt det än kan tyckas i mina öron. Länets gymnasiesärutbildningar bjöd in till studiebesök idag och naturligtvis tog vi chansen att få en inblick i denna, för oss, helt nya och okända värld. Fyra nationella program på två skolor presenterades. Spännande värre med många intresserade nio- och tiondeklassare från hela länet på plats. Allt från restaurang & omvårdnad på den stora gymnasieskolan i sta'n till park & miljö på den lilla Naturbruksskolan i Ås fick vi ta del av. Dessutom blev sonen "draftad" till Lugnviksskolans lag i Skol-SM i innebandy. Lärorik och rolig sammanfattar mamman dagen och sonen har redan bestämt sig:

- "Det blir Naturbruksprogrammet, för de har John Deere traktorer som man får köra!"

Philadelphiabullar

På "allmän begäran":

Philadelphiabullarna har jag hittat hos Kryddburken, väl vägledd av Fjällmor. Supergoda, om ni frågar mig, och väldigt enkla att baka också. Jag brukar göra fler än receptet anger, men hade glömt det den här gången. De blev JÄTTESTORA, så 25 är ett lämpligare antal storleksmässigt, tycker jag.