15 juli 2012

En tripp "down memory lane"



Då längtan efter släkten blir för stor är det ju tur att ledigheterna sammanfaller så vi hinner ses en stund. Det blev en kort sväng, men vi hann (som vanligt?) med en hel del. Först åkte vi till syster med familj och följde med dem till Konvaljparken där systersonen och hans kompisar agerade förband till Ständut Blakk. De senare är ju mina favoriter sedan tidigare, men knattebandet var inte dåliga de heller. "Ständut" fick nog en hel del nya anhängare bland Styrnäsbor och andra. Inte minst äldste sonen är numera ett stort "fan" och inhandlade genast en skiva. Den har vi sedan lyssnat till i bilen och skrålat med efter bästa förmåga i de påföljande 40 milen, så vi kan den rätt bra nu.

Under gårdagen blev det en rundtur i stora delar av Ångermanland för diverse släktpåhälsning - alltifrån ett kusinbarnbarn som inte ens är veckan gammal till en moster som är 86. Festligast var nog när vi efter många långa mil på grusvägar genom min barndoms nu avverkade skogar, hittar ett litet, mysigt hembygdscafé där fikat nästan var gratis. Så gott som precis samtidigt som vi kliver in där, kommer en annan moster och en kusin som jag inte sett på 25 år - alla ovetandes om varandra - in på samma ställe! Vi var dessutom de enda gästerna, så plötsligt hade vi där en spontan släktträff mitt i skogen. Mysigt.

När sista släktbesöket var avklarat bestämde vi oss för att åka hem direkt (sambon hade signalerat om nödvändigheten av vår närvaro, här finns ju djur som behöver flytthjälp och diverse annat av akut karaktär). Färden gick på för mig delvis nya vägar - över tallmoar utan slut, förbi näckrossjöar och små myrar som hämtade ur ett John Bauermotiv. Däremellan passerade vi avtagsvägar till morfars bästa hjortronmarker, älven där jag nästan drunkade som treåring och abborrsjön där vi firade en semestervecka metandes när jag var runt tolv. Vi fick dessutom ressällskap av en älgkalv, en hare och en räv. Det var bara björnen och prinsessan Tuvull som saknades för att resan skulle kännas mer som en saga där nu och då knyts tillsammans till ett, än en resa genom Norrlands inland en sen lördagskväll.

2 kommentarer:

  1. Vilka underbara sammanträffanden där i skogen. Nästan så man tror att det fanns en djupare mening med det. Så härligt du beskriver hemvägen. Vilken tur du klarade dig från drunkningen, annars hade jag ju inte kunnat läsa detta.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Visst var det märkligt, med den där spontana träffen, mitt i skogen. Jag tänkte samma tanke - det var nog meningen.

    Och ärligt talat är jag rätt glad själv, att jag gick åt rätt håll, den där gången på älvbotten.....

    Kram!

    SvaraRadera