30 januari 2011

Mer kultur till folket


Vi fortsatte helgen i lättjans tecken (ska i ärlighetens namn erkänna att det blev mer fixning än städning igår....) Jag tycker ibland att det är alldeles för lite kultur i vårt liv. Nyårsrevy är väl inget som platsar i finkulturens skrymslen, men ett trivsamt sätt för hela familjen att få sig såväl buskis, skönsång som dans till livs. I år lyckades jag för första gången lura med grabbarna (LG är måttligt lättövertalad och dessutom körde han ju buss i helgen).

Det blev en supertrevlig eftermiddag, först ett besök hos E på sjukhuset, innan vi bänkade oss på Storsjöteatern. F trivdes lika bra som jag och undrade direkt efter extranumret om vi kunde gå igen. E var mer kritisk, hade nog förväntat sig något mer sammanhållet, farsartat. Men visst drog även han på smilbanden emellanåt.

Henrik Hallberg från favoritgruppen Sonic 6 (glömmer aldrig när de sjöng på Turistbyrån för mig, kollegan och två åhörare till - mitt livs mest fantastiska musikögonblick)höjde sångupplevelsen för revyn flera snäpp. Dansensemblen gav definitivt en extra dimension och dessemellan skrattade jag så tårarna rann, inte minst åt Patrik Zackrisson som cowboy och skottkärreakrobat. Och vad vore en Östersundsrevy utan "En rektun hårding" i Mats Hurtigs gestaltning?

Till sist avslutade vi med ett uppskattat restaurangbesök och på hemvägen slår det mig att med barnens stigande ålder hittar vi nya gemensamma intressen och aktiviteter att dela. Vi har mycket att se fram emot.

29 januari 2011

TV med grabbarna


Jag ville se en romcom, grabbarna ville se sista avsnittet av Fångarna på fortet. Gissa vad det blev? Ändå är det nästan så att jag är skyldig dem ett tack. Flera av mina absoluta favoriter från skidlandslaget är ju med.

Och Robin Bryntesson åker(återigen)upp på vår tio-i-topp lista bland idoler!

Innedag


Det är snöstorm ute. Så'n där riktig med vind som viner om knuten, stora flingor som virvlar och yr och obefintlig sikt. Vi väljer snabbt bort en tur till Åkersjön och Skoterns julafton. Jag vänder mig om i sängen och sover några timmar till. Skönt. Välbehövligt, efter en vecka med alltför för många sena nätter.

Nu blir det städ- och fixardag. Lika välbehövligt det. Tänker att vi hinner nog med lite bakning till lördagsfikat också. Får se om junioren har för avsikt att slå nytt rekord i chokladbollsstorlek då.

27 januari 2011

När väglyset har släckts


Det är vid den här tiden det kör ihop sig - alltid!

Jisses Amalia - hur hinner man tvätta jacka, stryka skjortor, skriva ner PM-feedback, fixa lunchlåda, packa klart F:s gympaväska (det var lite som inte hunnit torka - annars fixar han det så bra själv!), fundera ut lösningar till några av bekymren för klubbens räkning, diska färdigt, duscha och gå och lägga sig helst före kl 24.00 när klockan redan är 22.30??

Näh, det går inte, så jag kapitulerar, tar en fikapaus och skriver några rader här. Ögonblicksbilder ur livet.

Mannen i huset håller samtidigt på att starta upp en skoter att låna ut till turisterna på skogen som kört sönder sin egen, förbereder bussen till helgens körning och säkert en par, tre saker till som han inte hunnit klart eftersom han körde fast med trailern i en korsning ikväll.

Så arbetsfördelningen är jämn, om dock ej jämlik.

26 januari 2011

Skidfajt


Jo, den här sonen vi har. Han är bara för störtskön. På Byakampen igår åkte han som en furie, förbi småkillarna och ikapp de lätt förvånade högstadiegrabbarna. Klart han kan åka skidor. Läsa och räkna är ett outgrundligt mysterium, men dra ifrån lillebror och morsan i skidspåret - nejdå, ingen match alls!

Att jag är sist i slalombacken har jag ju så långsamt börjat acceptera, men sist i skidspåret? Nej där går gränsen. Så när sonen utmanade mig på ett varv till, kunde jag ju inte annat än ta i för allt jag var värd. Det höll! Hela vägen hem. Men sonen sa att han hade ramlat, det var bara därför. Satt som en smäck då, att få plocka fram pappas gamla devis: - "Det gäller att stå på benen också!"

Elak - jag?? Njäe. Bara så ruskigt tävlingsinriktad och lite halvtaskig förlorare. Och ser jag då en enda liten chans att fortfarande vinna något - vad det än må vara - klart jag kastar mig efter det halmstrået då....

Jämt-PR


Oj! Så många kommentarer. Tack! Så kul att ni lämnar ett avtryck, för visst tål vissa saker att tänkas på mer än andra?

Annars så hinner jag varken blogga eller så mycket annat när jag är fullt upptagen av mitt 21-dagars projekt. Men i söndags var vi upp till buan och skottade av taken i alla fall. Det var inte så mycket snö på husen, men desto mer på marken - vips stod vi där med snö långt upp över låren. (Efter det har det regnat och töat och frusit ihop igen, så det var i grevens tid att vi kom iväg.)

Som bisyssla till projektet måste jag bara kolla in "Halv åtta hos mig" på TV4 Play den här veckan. Sara har jag en gång varit arbetsledare för och Olle har vi stuffat och jublat till på mer än en sammankomst med habben. Så lite bekanta känns mig deltagarna i avsnitten och hemkär som jag är, tycker jag mycket om den jämtländska "touchen". Nu har jag ju inte sett så många delar av programmet förut, men visst verkar dessa Jämtlänningar genuint trevliga och extra vänligt inställda till varandra? Eller så är jag bara partisk ....

22 januari 2011

Funderar

Man hinner tänka en del när man är ute och promenerar. (Jo för igår kom jag aldrig ut, så idag blev det en skidtur på förmiddagen och en promenad ikväll.) Vi har varit till sta'n och inhandlat nya skidor till killarna. De gamla längdskidorna hade hunnit bli både för korta och för mjuka. Vi hade väl hyfsad tur och lyckades få tag på ett par som var nedsatt, och så bjöd de på monteringen. Tack för det Intersport! Så helt ruinerad blev jag inte, men nya till mig, tja det får åtminstone vänta till nästa lön. (Jo, jag skulle faktiskt behöva byta ut de jag åker på för 15:e säsongen. De har knappt något spann kvar och dessutom är jag definitivt några kilo tyngre...)

Hur som helst. Jag såg några löpsedlar som med stora svarta bokstäver basunerade ut något om ett "TV-bråk om hur man skall följa Viktorias graviditet". (Om det nu överhuvudtaget är så, är en helt annan sak än det jag funderar på.) Tänkte på hur det var när hon själv var liten och TV visade julreportage och allt var så gulligt, med tre små försigkomna, supersöta kungabarn. Men, tänk, tänk om Daniel och Viktoria får ett barn med funktionshinder, något slags syndrom? En liten prinsessa med Downs eller en prins med, låt säga, Potocki Lupski? Föräldrarna skulle förståss klara det, på samma sätt som alla föräldrar gör. Men media - hur skulle de handskas med ett sådant besked?

Kungafamiljens dyslexi är ju liksom en sak att hantera, men med erfarenhet av både och är jag benägen att påstå att det är två helt olika dimensioner vi pratar om. Kan inte låta bli att tro att skvallertidningarna faktiskt skulle kunna göra en hel del nytta. Men skulle de ha förstånd till det? Och viljan? Jag undrar jag.....

20 januari 2011

Varde ljus


Vi har ett helt makalöst vinterväder. Inte för kallt, lagom med snö och ljust. Ljust dygnet runt. Jag känner hur energin återvänder. Ljusterapi, någon? Jag tror på't.

Jobbar och fixar för alpina klubben precis lagom. Så där så att det alltid finns att göra, men jag ligger inte efter. Om en månad har vi LVC-kval i Almåsa. Då lär det inte bli lagom. Lite nervös för hur det ska gå är jag redan.

Och så håller jag på med ett experiment. Lyssnar ibland på Susanne Lanefeldt på Radio Jämtlnad på morgnarna. Hon påstår att det tar 21 dagar att skapa en vana. Jag tänkte jag skulle skaffa mig vanan att röra på mig varje dag. Ett annat av hennes återkommande mantran är att "Lite är bättre än inget", så det har jag också annammat. Ena dagen blir det gympa, den andra några åk i backen, den tredje en hundpromenad - kort eller lång. Tänkte få till någon rutin för att ta mig ut i skidspåret också. Fram t o m dag 4 känns det lovande.

17 januari 2011

Månen skiner på oss



Skjutsade svärmor till hälsocentralen idag. Det gick bra. För att kunna göra det jobbade jag hemifrån. Det gick sådär. LG var hemma och vi hade en massa att prata om eftersom han varit borta i helgen. Och så drack vi kaffe och fikade och drack kaffe igen. Får ta igen det nu innan sängen definitivt kallar.

Gympan började ikväll igen - tokslut blev jag. Hann ändå precis hem för att vara med på en riktig nostalgitripp när "the one and only" Ingemar Stenmark fick sitt hederspris på Idrottsgalan. Finaste priset gick väl ändå till Mats Öhman, där snackar vi livskvalitet! Och se'n måste jag väl erkänna att jag är lite besviken över att mina telefonsamtal inte räckte till att ge herrstafettlaget i skidor Jerringpriset. Mest för Anders Södergrens skull, faktiskt.

Och ute är det månsken. Från utsidan ser vårt hus hur mysigt ut som helst. När man inte ser all disk, damm och den totala kaos som råder på insidan....

15 januari 2011

Vackra vita vinterland



Det har snöat en del sedan sist vi tog en tur uppåt myrarna, hunden och jag. Idag var vi ute länge. Mådde gott. Förutom av vinden när vi vände, då blev det kallt och mina händer förvandlades så småningom till värkande isknular. Men det är härligt ändå att nöta på i timmar, njuta av vintern och lugnet i skogen. Även om det varken går fort eller blir en massa kilometer. Får nog ta ett snack med vallateamet också. "De" har inte skött sig direkt exemplariskt på sistone. Då blir det säkert ännu roligare att ta sig ut lite oftare.

Tänkte idag på vinterturen jag och bästa fjällkompisen fantiserat om. Nu väntar hon en ny liten bäbis, så den turen får vi skjuta på framtiden. Försöker peppa sönerna, men längd är verkligen inte deras grej, just nu. Kanske kan jag annonsera på FB?
"Otränad tant med dito lånehund önskar sällskap för stugtur i Jämtlandsfjällen när skoterföret är slut och solen värmer som bäst i april. Svar till: Fjällabstinens."

Mamman här i huset hade mer eller mindre medvetet missat att handla lördagsgodis den här veckan. Vilket visade sig vara en alldeles utmärkt strategi - här har bakats, blandats dipp och skurits grönsaker med en imponerande energi och frenesi. Med lite tur är engagemanget för att städa ut julen i två hus under söndagen lika stort.

13 januari 2011

Livet på den goda sidan


Jag borde definitivt göra en massa andra saker just nu. Hämta tvätten. Betala LG:S räkningar för firman. Duscha. Renskriva ett dokument för jobbets räkning. Men, nej.

Kan inte låta bli att skriva ner och konstatera att det händer en hel del bra saker just nu:

- Äntligen fick E ett bra besked på sjukhuset
- Jag fick ett långt handskrivet brev från en vän igår
- Svettigare än på länge fick jag två nybörjare till på skidor ikväll
- Hönorna lägger oss ägg i vackra färger varje dag
- Modo vann mot Brynäs - igen
- Det är fredag i morgon

Livet är bra fint ändå!!

11 januari 2011

Resumé, som lovat


Vart ska jag börja??
Jo, syster och svåger och alla tre kusinerna kom på fredagskvällen, till allas vår stora glädje! Barnen snurrade runt som ett gäng ystra kalvar nyss utsläppta på grönbete. Det syntes verkligen att de hade längtat. Och visst, det hade vi med. God mat och dryck och massor av prat blev det. Synd bara att LG måste iväg med bussen.

På lördagen innan de åkte hem tog vi vuxna oss en långpromenad med alla tre hundarna. Vi passade på att gå förbi de många fiskarna borta i viken och fick en trevlig pratstund med några av dem. Det var lite jobbigt för Herman och Dogge, som inte direkt är vana att ha sällskap på promenaderna. Men Zebbe, åldermannen i gänget, var hur cool som helst.

På söndag gick jag livräddningskurs. Det var svårare än jag mindes, men riktigt kul! Så nu är man certifierad för alpina klubbens badkvällar till nästa års höstträning. Roligt också att umgås med folk som man inte träffar varje dag och att få njuta lite mammalyx över lunchen på Yok's.

Väl hemma kändes det som att hamna i ett sämre manus för en skräckfilm. "Mördargrisarna anfaller" eller "Skräcken i svinstian" kunde bli passande titlar. När jag gick för att titta till hönorna var vår store, vackre tupp Daniel spårlöst försvunnen. Vi letade överallt. Till slut upptäckte E att det var ovanligt mycket fjädrar i svinstian - jodå, mycket riktigt, till slut såg vi några små blodspår och något som liknade en näbb. De där söta "små" grisarna hade helt enkelt ätit upp vår stolte tupp!

Det visade sig sedan att vi haft tur ändå - när farfar kom till fjöset på förmiddagen stod dörren till hönsavdelningen på vid gavel och han hade lyckats mota in flera hönor som var ute på vift. Med lite otur kunde ju alla ha följt Daniels exempel och flugit in i svinstian och blivit till makaber lunch åt de där två matvraken. Nu ska de i alla fall definitivt slaktas - det är ett som är säkert!!

En fjortis i familjen


Det är ofattbart att det gått 14 år sedan den där eftermiddagen när du föddes. Jag minns ännu varje detalj lika klart som vore det igår.

Nu är du snart lika lång som jag, kör traktor bättre än jag någonsin kommer att göra och så nöjd över dina nya, finurliga värmesulor till slalompjäxorna. Precis lika nöjd och glad som du blev över den nya leksakstraktorn.

Så är det.

När man är en stor, liten kille med dubbel uppsättning gener på kromosom no 17.

9 januari 2011

Nya tag

Efter ett långt och mindre aktivt lov, gjorde vi en helomvändning de sista tre dagarna. I princip har allt mellan himmel och jord hänt och gjorts. Kompisbesök, städning, LG kört buss, syster med familj på besök, god mat, promenader, livräddarkurs och värsta skräckfilmsuppslaget i fjöset.

Jag återkommer och rapporterar om var del för sig så småningom, för nu lägger jag sista handen vid en minitårta och kryper till kojs. Imorgon ska vi nämligen upp tidigt och fira en fjortonåring innan det bär av till skola och jobb igen.

6 januari 2011

Ryktesdementi

Om ni hör talas om en skåpbilschaufför som är övertygad om att han sett ett UFO, eller möjligen en galen fiskare på Landösjöns is ikväll - så kan jag dementera.

Det var bara en knäpp lånematte, denna gången försedd med pannlampa, som tränade inkallning med hunden i beckmörkret.....

5 januari 2011

Vill ju va' som du


Vi fortsätter på snabbmatsvarianten - även om den här hemlagade Pizzan tog sin lilla tid att färdigställa. Men jag tror det var den godaste jag gjort - ever! Sicken tur att vi hade lite rester från nyårsaftonen att lägga på.

Vi har halvdag på jobbet idag eftersom det är trettondagsafton. Jag jobbar in dem härhemma eftersom E skulle till tandläkaren och dra en av hörnmjölktänderna som vägrar lossna. Vi passade på att göra sta'n också. Gjorde av med mer än vi tänkt, men vi är så nöjda med presenterna vi hittat till bror, tremänningar och kusinbarnbarn. Dessutom blev det en "jobbväska" till mig och en ny popcornsmaskin till hela familjen. Vi har formligen nött ut den gamla...

Hos tandläkaren var E otroligt modig och cool. Jag var desto mera nervös. Naturligtvis peppade och uppmuntrade jag honom ändå och talade om att -"Så cool skulle jag aldrig ha varit, så du brås i alla fall inte på mamma!"

Han var tyst ett litet tag, funderade nog, och undrade sen:
-"Var morfar så cool?"

Ja du, min lille gubbe, jag har faktiskt ingen aning hur tuff morfar var hos tandläkaren, men något säger mig att han var lika modig som du. Och jag VET att han skulle ha varit väldigt stolt över att du vill vara som han.

4 januari 2011

Godaste snabbkäket

Vet ni hur svårt det är att åka slalom på fastande mage? Svårare än jag trodde i alla fall.... Blev kvar lite längre än tänkt på jobbet i eftermiddag, mest p g a en utdragen fika med kollegan på FEK-avdelningen, så det var helt och hållet en trevlig försening. Hur som helst hann jag inte äta middag. Men som tur var hade LG fixat till barnen, vilket ju ändå var det viktigaste.

När vi väl kom hem efter en kall, men kul, kväll i en perfekt preparerad backe var jag tokhungrig. Snabbfixade mackan blev hur god som helst:

Penslade grovt bröd med olivolja och vitlök, rostade i ugn. Toppade med hackad avokade och tomat, salt och peppar - klart! Gott!

3 januari 2011

Vardag igen

Det gick jättebra att kliva upp och med en riktig mjukstart på jobbet känns det helt OK att pallra sig dit i morgon igen. Var förbi Elgiganten och skulle hämta min och LG:s julklapp som skulle ha kommit senast i fredags. Tror ni den var där? Nehej, blir till att kolla en gång till senare i veckan.

Nu borde jag väl gå och lägga mig, men vi har fastnat framför småkronornas semifinalmatch mot Ryssland. Så kul och spännande! Jag tror vi lär oss några namn ikväll som vi kommer att få glädjas åt många, många gånger i framtida hockeysammanhang.

1 januari 2011

Nytt år


Helgerna lider mot sitt slut och jag gruvar mig rejält för att ta mig upp till jobbet på måndag. I och för sig har vi fortfarande trettonhelgen och förhoppningsvis ett besök av kusinerna att se fram emot.

Nyårsfirandet var det lugnaste på länge. Vi åt nötfilé (oxfilé för de mindre ordmärkande...) från egen ko med gorgonzolasås med ostkaka till efterrätt inne hos farfars. Efter middagen tog jag hunden och gick ut en promenad i snöyran. Jag hade glömt pannlampan hemma, men det gick hyfsat bra att se ändå. Tills en vägskylt jag inte sett förut dök upp vid vägkanten och jag i mörkret och snöyran fick för mig att det var ett lodjur. Typ. Vi gick fortare än fort hemåt, men jag skrattade gott när jag sedan tog bilen och åkte och kollade spåren efter "djuret" jag sett.

Hela familjen hann precis duscha och svida om lagom till 12-slaget, då vi gick ut och smällde av de överblivna raketerna från ifjol. Inne igen smaskade vi i oss mitt försök till lite äkta italiensk antipasto. Det var inte lika gott som jag förväntat mig, men passade liksom till nyårsaftonen i övrigt - bra, men inte den absolut bästa.

Idag var killarna fortfarande trötta, så slalomåkningen ställde vi in. De har haft kompis i stället och jag hade äntligen lite energi som jag bl a lagt på tvätt, (denna eviga...) bokläsning och fotografering.