28 februari 2011

Lättar upp med lite idrott


Skid-VM i Holmenkollen går väl inte helt enligt drömmarna. Det var ändå kul igår att följa loppet med fantastiske Hellner, även om Northug är oslagbar i en spurt. Se'n fick jag mig en skidtur med hunden själv också. Gick fint i solskenet!

LG har kört buss i helgen, han fick bl a äran att skjutsa Skidskytte-damerna till flyget. Och hör och häpna! Han kände igen dem så att han kunde berätta om det. Annars är ju kändisar och kanske framförallt idrottsutövare inte hans starka sida.

Min egen "jag mötte Lassie-upplevelse" fick jag som starter för de minsta i lördagens Åre Cup tävling. En av de allra minsta tjejerna åkte på skär hela vägen, till och med i det brantare partiet, till skillnad mot de flesta andra som mer eller mindre plogade sig ner. Wow, hann jag tänka innan jag tilltalades av en pappa som såg förvånansvärt bekant ut. Efter någon sekunds fundering kände jag igen den f d storslalomfantomen och med en blick på startlistan och den suveränt skidåkande flickans efternamn, insåg jag att det var han som var fadern, Ja, ja äpplet faller inte långt från päronträdet!

Mina alldeles egna slalomess låg hemma i feber och fick inte tävla alls. Det var mitt tungt vägande skäl till att få åka hem lite tidigare, banchefen hade ett annat.

Vilka tror ni var sist kvar?
Tur att vi båda tycker att det här är kul och avkopplande.

27 februari 2011

Det finns något bortom bergen


För tredje gången i mitt liv planerar jag en begravning. Det här är den svåraste, hittills. I stället för att helt lita på pappas redogörelse för mammas önskan eller att vara trygg i förvissningen om det pappa klargjort för oss, sitter jag nu som någon slags koordinator och medlare i en situation där ingen egentligen vet vad hon som inte längre är med oss ville.

Och de tre närmaste har helt olika, men alla lika bestämda, uppfattningar om hur det bör och skall vara. Utan tanke på vad det betyder för var och en. Utan större förmåga till förhandling och jämkning. Och den som jag bryr mig mest om sliter ont, igen.

Mig kvittar det lika, bara alla kan förlika sig med vad vi nu väl bestämt. Och jag blir återigen övertygad om vilken oerhörd hjälp och lättnad det är för alla anhöriga om vi var och en tar oss en liten fundering på dessa saker medan vi ännu är i livet. Så mycket lättare det är att förmedla och förklara våra önskningar, i stället för att våra allra käraste ska sitta och gissa, kanske t o m bli oense och definitivt än mer ledsna.

26 februari 2011

Paus


Jo, jag ska fortsätta skriva i min dagboksblogg. Men just nu finns inte inspirationen eller energin.

Men vi mår, efter omständigheterna, bra och livet går vidare.

Vårsol och medföljande aktiviteter ska nog hjälpa oss på traven att återfå energin, samtidigt som jag sörjer att E inte får vara med. Hon som särskilt hälsade vårsolens återkomst. Men hon har inte ont längre. Hon behöver inte längre bli frustrerad över allt hon ville, men inte kunde göra. Det är en tröst, om än klen. Pojkarna lever i nuet och hanterar allt förvånansvärt väl. Svärmor håller vi ett extra öga på.

21 februari 2011

Från den ena ytterligheten till den andra



Jodå, tävlingen igår gick också bara bra. Vi kan vara nöjda. Men så snabbt glädje och förnöjsamhet kan bytas till tårar och förtvivlan, död och sjukdom.

En moster har gått bort och svägerskan är ännu sämre. Vi var dit i kväll, med grabbarna. Lovade ta med hunden i morgon. På jobbet har jag meddelat att min närvaro blir som den blir den närmaste tiden. Det finns viktigare saker.

19 februari 2011

Inversion


Bilder från mobil och Mari

Ibland tror jag det finns någon eller något däruppe som vill oss väl. Idag är jag så gott som övertygad. I jämförelse med de andra klubbarna är vi ju rena amatörer, har knappt en tävlingsåkare utan satsar mer på bredd och handikappidrott. Men nu hade vi ju ändå fått förtroendet att arrangera kvaltävlingar till Lilla Världscupen och möjligheten att förbättra likviditeten något.

Raglade upp ur sängen vid 05.30 till 27 graders kyla. Kändes minst sagt frostigt, men tack vare inversion (detta gudabenådade väderförhållande på högre höjder vid den här årstiden)har jag idag stått portvakt i strålande sol och endast ett fåtal minusgrader. Lycka!

Och tävlingen - jo den gick jättebra, backen höll fantastiskt och alla föräldrar som var med jobbade superbra! Så skönt när man slipper be och tjata, allt bara flyter på av sig själv. Tyvärr hade vi några krascher och skador. Då kändes det extra bra att ha pappan som är ambulansförare till vardags med i funktionärsstaben.

Men, i morgon är en ny dag. Kan man få önska sig att det går lika bra då?

Snart dax

Hemma en sväng för några timmars sömn. LVC-kval i morgon och killarna får stanna hemma. Lugnast så för alla parter. Håll en tumme för att allt går bra och att vädrets makter är på vår sida. Just nu är det -26. Brrrrr.....

17 februari 2011

Tid för arbete... ?


Allt har sin tid, livet går sin gång.
Men historien har en tendens att upprepa sig.

Idag var det äntligen dags för grisarna. Skönt. Men samtidigt alldeles vemodigt. E hade varit till tandläkaren och dragit en tand på förmiddagen, men fick så ont och var alldeles blek, så vi lät honom stanna hemma resten av dagen. Så kom det sig att han var hemma när grisarna skulle slaktas. Han var lite orolig, tog på sig hörselkåporna för att slippa höra när de skrek och visst syntes det att det var med sorg han sa adjö till dem. Men ändå tog han det hela alldeles fantastiskt bra. Naturligt.

Vi hann även hälsa på faster en sväng mellan tandläkarbesök och grisslakt. Nu ber vi om och hoppas på ett under. Om så bara ett litet...

Med två dagar kvar till LVC-kvalen var det fokus på att få upp näten ikväll. I princip är det samma personer som försöker vara gruppledare, sätta nät, sitta i styrelsen och, och, och.... Klubben växer och det är jättekul, men vi klarar ju snart inte av det. Hur vi än försöker värva fler av de nya föräldrarna, så är det svårt. Men, men så här är det väl överallt? Samma gäng som engagerar sig i idrottsrörelsen, föräldrakooperativ, byalag - tja kort sagt allt. Vi är ju fortfarande ett gäng galna, ideella entusiaster som håller på.
Men när vi inte orkar eller finns då? Vem tar över då?

Nåväl. Det var min "jobbahemmanågratimmar"- dag idag. Vem som helst som har aningen av insikt om avstånd till tandläkare och träningar när man bor i en Jämtlandsby lite på sidan om, hur lång tid det tar att slakta en - för att inte säga två - grisar och hur långsam man blir när man passerat 45, förstår nog att det inte blivit mycket av med jobbandet idag. Därför har jag kokat mig en kopp te och bänkat mig framför datorn i vår nya fina arbetshörna. Här ska jobbas!!....åtminstone en timma, hade jag tänkt.....

14 februari 2011

Omtag


Vintern tar omtag. Riktigt kallt i morse igen. 19 minusgrader på väg till jobbet. Och E fick komma hem idag, så LG har varit där hela dagen. Ikväll steg febern igen. Oron och modlösheten når nya dimensioner.

Alla hjärtans dag firade vi modell "light" i år. Jag hade köpt en rosa Princesstubbe dekorerad med hjärtan. Det fick räcka. Se'n åkte jag på gympa och grabbarna läste läxor. Jo, faktiskt! E hade gjort en del innan jag kom hem och sedan hjälpte han F. Som han växte och dessutom berömde F för att han i sin tur klarat det mesta själv. Kanske, kanske att vi får in nya rutiner med en större andel eget ansvar efter sex månaders övande.

13 februari 2011

Nyfixat i rummet

Äh, här var det grå, grå, grå väder idag, så jag fick inte med mig några grabbs till slalombacken. Vi körde en make-over av rummet mellan vardagsrum och kök i stället. Det har ju mest fungerat som genomgång med en matsalsmöbel som används en gång per år. Nu blev det kontorshörna med plats för nya Mac:en, mer förvaring och matsalsmöbeln står kvar för de tillfällen den behövs. Det tog mest hela dagen, så det blev elljusspåret när jag till sist kom ut för en skidtur. Men det var det värt - känns jätteskönt att ha en riktigt arbetsplats när jag jobbar hemifrån på torsdagarna.

Men städa - nä, det hann vi liksom inte...

12 februari 2011

Skiddag


När halva säsongen har gått - då köper vi säsongskort..... Men kan man annat när det är så härligt som idag? Vädermässigt, skidåkningsmässigt - ja, allt var bara perfekt! Vi lyxade med lunch på restaurangen och härhemma blev det biff med hasselbackspotatis. Mums! LG kör buss, så vi har haft en lugn kväll med Melodifestivalstittande för killarna och uppdatering i "Landskampen" och "Mitt liv som Hellner" för mig.

Är bra nog sugen på en sväng till backen i morgon med.
Undrar bara när huset ska få bli städat nästa gång?
Till våren, när snön smält, kanske???

11 februari 2011

Den där lördagen


Just ja, skulle ju skriva om vår superroliga lördag. Jag hade fått en inbjudan till gratis sminkning och fotografering på Gamla Teatern. Frågade bästa fjällkompisen om hon, som sminkar sig t o m mindre än jag, ville följa med. Det ville hon, och hennes syster med. Vi träffades på eftermiddagen och sedan fick vi vänta och vänta och vänta. Som tur var hade vi massor att prata om - habben, barn, gubbar och tja, lite av varje.

Sedan blev vi sminkade. L gick inte att känna igen och mina ögon såg väldigt annorlunda ut. Fotograferingen, som vi bävat för (både L & jag står hellre bakom kameran)blev kvällens mest hysteriskt roliga inslag. Vi skrattade så att sminket rann och fnittret smittade av sig på fotografen.

Efteråt konstaterade vi att gapflabb inte är så snyggt på bild, att M är fotogenique (minst 30 av hennes 40 bilder var fotomodellsnygga) och jag såg för första gången L:s blåblåa ögon(men jag tycker fortfarande att hon är vackrare på mina helnaturliga fjällbilder...!) Jag hade inte tänkt köpa någon bild, men det blev en ändå, till minne av en helt annorlunda, knasrolig kväll.

Först halv elva kom vi iväg till Dahlwhinnies och en god "middag". Konstaterade att inte mycket förändrats i kroglivet på de 15 år jag hållit mig därifrån. Och sedan skrattade vi ännu mera, när vi drev lite med en stackars, något överförfriskad, sällskapssjuk pöjk. Halv två på natten rattade jag in bilen på gården, fortfarande fylld av skratt och nytankad på massor av positiv energi.
Sån't här tål att göras oftare.

10 februari 2011

Utsikt för dagen


Andra kanske har blommor i fönstret, men just idag kändes detta mer relevant. Snö, snö och åter snö. Härligt!!

De flesta i klubben bangade träningen ikväll, men vi som var där hade en höjdarkväll i den mjuka fluffiga snön, även om några frös och nästan ingen var kvar tills liften stängde. E konstaterade att det var lössnöåkning hela kvällen - spåren hann snöa igen mellan varje åk! Och nybörjarna hängde med hur fint som helst. Kul!!!

9 februari 2011

Mat på bordet


Jag blir så fascinerad och imponerad av allt engagerat folk. De som äter "rätt" och tänker på miljön, djurens välmående och den egna kroppen varje gång de stoppar i sig något. Sådan är nu dessvärre definitivt inte jag, men visst, lite tänker jag nog ändå. Jag äter ju gärna grönsaker, för att det är så gott. Allra helst de vi lyckats odla härhemma. Fisk, om vi inte dragit upp något själva, köper vi av samerna, ibland av fiskodlingen här intill och dessemellan på affären. Så värst miljövänligt blir det väl inte alltid i de fallen, men vi undviker s.k rödlistad fisk i alla fall.

Hos "Vid vedspisen" diskuterades det kring kött och vilket kött vi äter häromdagen och jag fick en fråga om djurhållning. Jisses, inser ju att jag egentligen inte vet ett dyft om detta, men däremot mycket om hur vi vill och försöker se till att våra djur har det bra. Det blev en smärre roman, när jag försökte beskriva vår syn på saken. Här kommer den:

Vi har nu bara ett 10-tal ungdjur, så det är definitivt inte lönsamt. Djurhållning verkar det gå trender i. Vi hänger väl inte riktigt med i dem. Våra kossor går ute hela sommaren, några på fäbodvallen. Under vintern står de uppstallade. Det är varmt och gott, men de är bundna och det är svårt att hålla riktigt snyggt och rent där de står. Lösdrift kanske vore att föredra? Det ser å andra sidan kallt ut och just nu har vi ändå inte de möjligheterna. Två gånger per dag får de mat när de står inne. Och då mockas och pratas lite med dem samtidigt. Några blir man riktigt kompis med. Så det är skönt att ringa slaktaren då det är dags, och inte behöva ta den biten själv.

Ni som läser här ibland känner nog till våra två grisar också. Nästa vecka är det dags för slakt av Nasse och Knorre. Vi har haft lite dåligt samvete för dem när de stått inne i griskätten(förutom när de åt upp "Daniel", möjligen). Men i somras mådde de i stället som prinsar. Och visst sjutton ser de fortfarande glada ut, när vi tittar till dem?

Sedan i somras har vi ju höns också. Jag har varit sugen på det sedan jag flyttade hit för 15 år sedan, men nu först blev det av! Fast vi köper inte ekologiskt foder till dem. Nej. Och jag kommer nog inte att klara av att nacka/slakta vare sig Prillan, Viktoria eller någon av de andra.... Inte vet jag om det blir billigare än att köpa helt ekologiska ägg heller, direkt. En lång period värper de ju inte alls, men behöver ändå mat och omvårdnad. Fast, fantastiskt mysiga - och förhållandevis lättsamma djur är det!

Och så rik jag känner mig varje gång vi kokar ett ägg från hönsen, äter potatis från landet och steker biffar av köttfärsen från "kossan med hornen" (som jag tittade till varje dag uppe i "buan" i somras). Jag gör det med gott samvete och njuter av maten, som jag precis vet hur den såtts, mått, skördats och färdats innan den slutligen hamnade på våra tallrikar. Men, visst. Det blir nå'n kyckling ibland - köpt, om dock uteslutande svensk. Däremellan slinker det ner lite Falu- varm- eller grillkorv också, företrädesvis från Änge Slakteri, förståss!

8 februari 2011

Närkontakt

Medan resten av Offerdals skidåkande befolkning var på Byakampen i Kaxås tog jag och hunden en tur runt elljusspåret härhemma i byn. Gick segt idag också, fick spåra -igen. Men bäst som vi knegar på där rasslar det till och en älg springer över spåret bara 10 meter framför oss. Då blev det fart på hunden! Tror det är första gången någonsin som han ö h t dragit på våra turer.

Resten av kvällen har ägnats åt diverse förberedelser inför LVC-kval tävlingarna vi arrangerar nästa helg. Jag måste erkänna att jag gruvar litegranna redan. Det är ju så många saker som kan gå käpprätt åt skogen.

Med siktet inställt


Jag har en lång, skrattfylld helg bakom mig. Tänk att det som var planerat som några få timmar på sta'n kunde excellerera till sena natten - och ännu mera skratt. Mer om det i ett annat inlägg.

På söndagen fick hunden och jag oss en skidtur, men det gick trögt för det var ingen som hunnit spåra (och lite trött kanske jag var med). Grabbarna körde kälke med kompisarna i byn och jag passade på att prata en stund med föräldrarna. Till sist fick farmor gardinerna bytta - stackarn har fått leva med att ha julgardinerna uppe till nu.

Och på jobbet var det full fart, riktigt kul och faktiskt en liten utmaning. Trendbrott? Hoppas!

6 februari 2011

Bryntesson - igen



Fatta att den här killen är min absoluta favorit bland skidkillarna. Så skön självdistans. Sa jag förresten att vi parkerade bredvid honom sist vi var till sta'n, grabbsen och jag?

4 februari 2011

Om jag lyfter blicken för ett tag


Det kan ju inte gå någon oförmärkt förbi. Egypten. Folket som till slut rest sig mot diktatorn. Fredligt. Hans anhängare som svarar med våld.

Men mitt i allt elände finns en strimma av ljus och hopp. Som i Nevine Zakis bild av de kristna som bildar ring och skyddar muslimerna under deras bön på torget i Kairo.

En nutidsorienterad Facebookvän hittade bilden.

3 februari 2011

Midlife crises


Fick en inbjudan med posten igår. 30 år sedan vi gick 9:an. 30 år!!!!

Och inte vet jag om jag vill gå tillbaka till gamla jobbet eller stanna på det nya. Jag vill något mer, eller något annat. Men vad? Inte lätt att veta, är ju halvbra på många saker, men har definitivt ingen "spetskompetens" i något, som det ju nuförtiden populärt efterfrågas i parti och minut. Men framförallt måste det vara något som jag känner att jag vill och och orkar i 20, nej förresten - nu är det snart "bara" 19, år till.

Runtomkring härjar och härskar sjukdom. Vi hoppas allt, men vägen dit verkar bli lång och tung. Jag har inte kraft och ork att vara allt det jag kanske borde. Finns andra som gör det så mycket bättre, så jag lämnar tacksamt över.

Och i fönstret blommar orkidéerna som aldrig förr.

Medelålders? Förmodligen.....

1 februari 2011

Också en idé

Det är lätt att falla tillbaka i gamla ovanor. Särskilt när regnet öser ner mitt på första februaridagen. Men se, sent ikväll vände det och återigen föll snö.

Så vad göra?

Jo, ta en promenad upp till grusgropen på spaning efter den lilla ensamma älgkalven som synts i byn. Jag såg den inte, men LG har en plan. Han tänker lura in den i hagen, föda upp den ordentligt och ha sitt alldeles egna lilla Moose-Garden.

Barasåatt....